Jacob Robert Huber

Författare: Jonatan Reuter

Utdrag ur Finlandssvenska tekniker I, sidorna 49-57

Jacob Robert Huber var en reslig, blond, germansk schweizare, som vid relativt unga år överflyttade till vårt land och här på vatten- och värmeledningsteknikens område utförde ett banbrytande arbete. Ty denna teknik var vid hans ankomst ännu föga känd och utvecklad hos oss. Han blev finländare och kände ej, sedan han här blev bofast, någon längtan tillbaka till den alpvärld, där hans barndom och ynglingaår förflöto. Den huvudsakliga delen av sitt livsarbete ägnade han sitt nya hemland, skapande sig ett känt och ännu länge efter bortgången från jordlivets möda i gott minne bevarat namn.

Huber föddes år 1844 i Basel, där fadern var köpman. I sin fädernestad genomgick han ett gymnasium och kom sedan i dåvarande Gewerbeschule, en läroanstalt av teknisk art, varest undervisningen i fackämnen dock icke var djupgående utan snarast avsedd för hantverk och liknande yrkesgrenar. På fadrens önskan inträdde Huber i hans affär, men endast för en tid. Driven av en obetvinglig lust sökte han sig nämligen redan efter ett år till en i Basel befintlig mekanisk verkstad. Huber var då blott 18 år gammal. Under fyra år praktiserade han vid denna verkstad, där huvudsakligen tillverkades vävstolar för den i Basel och dess omnejd mycket betydliga sidenbandsindustrins behov. Samtidigt blev han även i tillfälle att utvidga sina teoretiska kunskaper. En av lärarna vid den ovannämnda tekniska skolan, professorn i maskinkonstruktion, F. Autenheimer, medarbetare i den kända handboken Bernoullis Vademecum och sedermera utgivare av nio upplagor av detta arbete, vars tjugofemte upplaga utkom år 1914, hade nämligen fattat intresse och sympati för Huber och några hans skolkamrater samt erbjudit sig att giva dem undervisning ett par gånger i veckan.

Vid den mekaniska verkstad, där Huber arbetade, började man nu med en ny specialitet, nämligen bryggeriutrustningar och vattenledningar, varvid mycket ofta åt Huber anförtroddes övervakningen av dessa anläggnings montering. Då sedermera staden Basel anlade ett vattenledningsverk, levererade verkstaden till denna nödvändiga rör, maskindelar m.m., varigenom Huber blev i tillfälle att stifta bekantskap med arbetets ledare, en tysk ingenjör som var i tjänst hos Oberbaurath Moore, vilken — ehuru egentligen engelsman — innehade en byrå för vattenledningsarbeten i Berlin. Den nämnda ingenjören uppmanade Huber att ägna sig åt vattenledningsbyggnaden, vilken vid denna tid hade endast få kunniga och erfarna utövare.

Till utställningsåret 1867 begav sig Huber till Paris, därtill lockad av utsikten att vid expositionen kunna utvidga sina kunskaper. Då han genom några kamraters förmedling erhöll arbete vid en parisisk maskinfabrik, blev vistelsen i den stora och för honom obekanta staden i ekonomiskt avseende säkerställd. Vistelsen i Paris blev så mycket mera instruktiv som fabriken utställde en del av sina produkter och Huber i egenskap av arbetare vid densamma ägde fritt tillträde till utställningen. Vid den nämnda fabriken sysslade Huber först med tillverkning av skomakerimaskiner, men blev inom kort av chefen kallad att arbeta på byrån.

En vacker dag anlände ett brev från Moore, vilket innehöll ett anbud om anställning vid ett vattenledningsarbete i Cöln, vilket Moore åtagit sig att utföra. Anbudet antogs och under den därpå följande halvtannat år långa vistelsen i Cöln arbetade Huber dels på byrån, dels övervakade han nedläggningen av rören. Honom anförtroddes också tillsynen i gjuteriet och verkstaden, där rören gjordes och pumpverket förfärdigades. Av samma Moore sändes Huber sedan till den västfaliska staden Bochum — då en liten ort med omkring 20,000 invånare — för att där vara med om utförandet av ett vattenledningsarbete. Vistelsen i Bochum blev emellertid inte långvarig — endast ett halvt år. Den nye vattenledningsingenjören, nu ansågs Huber tydligen redan vara fullfjädrad ingenjör, erhöll från bolaget Elsner & Stumpf i Berlin anbud att leda arbetena å Wiener Hochquellen Wasserleitung.

Det gällde här ett storartat arbete, nämligen att förse Wien med dugligt och hygieniskt dricksvatten, vilket skulle ledas ända från foten av alpen Schneeberg i Steiermark. Firman Elsner & Stumpf ombildades sedermera och erhöll benämningen Neptun Continental Wasserwerks A. G.

Efter två års strävsamt arbete i Wien mottog Huber från firman i Berlin ett telegram, varigenom han uppmanades att efter ett sammanträffande i Wilna med bolagets ingenjör, A. Herzberg, begiva sig till Helsingfors, där ett nytt arbete förestod.Huber hade, liksom de flesta ungdomar, lust för resor, och begav sig genast till den vägg på byrån, där en stor karta över Europa var upphängd. Helsing-, Helsing- hade det något att göra med Öresund? Han förvissade sig emellertid snart om att resan icke gällde Öresund utan Finlands huvudstad vid Finska viken. Detta gladde honom, ty denna trakt var för honom ständigt okänd, där måtte vara något nytt att se och lära, och i skolan i Basel hade han intet annat inhämtat angående Finland än att dit hörde “die Alandsinseln” med rätt och dimmigt klimat. Särskilt lockande tycktes honom närheten till Petersburg, vilken stad han ock senare besökte utan att för densamma fatta någon som helst sympati. Samtidigt som Huber erhöll anbudet att resa till Helsingfors erbjöds honom utförandet av vattenledningsarbeten i Odessa och Neapel, varpå han dock icke reflekterade. På våren 1872 anlände Huber till Helsingfors, varest utförandet av stadens vattenledning då skulle taga sin början efter långvariga förberedande arbeten. Projektet var uppgjort av den norskfödde, framstående ingenjören Endre Eekve, vilken visserligen studerat vattenledningsanläggningar i allmänhet, men dock icke var specialist häri. Eekve var, som känt, anställd vid dåvarande Polytekniska skolan i Helsingfors, där han föreläste i bro-, väg- och vattenbyggnad samt järnvägsbyggnad. Hans styrka ansågs ligga i brobyggnadsvetenskaperna eller kanske rättare i brokritiken, om ett sådant uttryck får begagnas. I Eekves vattenledningsprojekt önskade Huber en del ändringar och hade med anledning därav mången hård dust att utstå gentemot Eekve, vilken likväl som en upplyst och framstående tekniker visade sig vara emottaglig för sakliga skäl och småningom lät sig övertygas om sina misstag. Det hela slutade väl och de båda männen blevo goda vänner — en vänskap, varav Huber sagt sig hava haft den största nytta både som tekniker och människa — ty “Eekve var i båda hänseendena ovanlig”. Sådant var Hubers omdöme om sin nyvunna vän. “Jag kom till Helsingfors som en arbetsbuffel. Här lärde jag att det också finnes andra uppgifter för en människa än att arbeta i ett fack.” Orden äro Hubers.

Då efter fransk-tyska kriget åren 1870—71 affärslivet i Tyskland begynt taga fart och det ena företaget efter det andra grundlädes, smittade föredömet, och även i andra länder följde man exemplet. Så grundades också i Wien en mängd affärer, vilka dock delvis voro baserade på för lösa förutsättningar. Under utställningen år 1873 utbröt på grund härav d. s. k. Wienerkrachen, vilken för stora delar av Europa medförde ödesdigra följder. “Medan tidigare dumma projekt funnit understöd och öppna plånböcker överallt, var det nu med ens slut.” Den ena affären efter den andra föll isär. Neptunbolaget följde med. Arbetena i Helsingfors måste upphöra, emedan inga pengar mera anlände. För att rädda byggnader m. m. från att förfaras, fick Huber lov att pantsätta rör- och maskinlager och med de sålunda erhållna medlen lät han uppföra tak och vidtaga andra nödiga åtgärder för att skydda de halvfärdiga arbetena.

Emellertid inköpte Helsingfors stad vattenledningen och Neptunbolaget åtog sig att med Huber som teknisk ledare slutföra densamma. Redan år 1876 voro rören längs huvudgatorna i ordning och 1877 kan vattenledningen sägas hava blivit färdig.

Sedermera erbjöds Huber anställning i stadens tjänst som chef för vattenförsörjningsverket. Han beslöt sig emellertid att hellre övertaga som egen den installationsverkstad, som bolaget Neptun under vattenledningens byggande inrättat och drivit. Härigenom ansåg Huber sig bliva mera oberoende, vilket för en person med hans läggning och tänkesätt var mera lockande. Denna då tämligen anspråkslösa affär upparbetade Huber med osviklig energi och insikt till ett stort och vidlyftigt etablissement med verkstäder och lager i Helsingfors samt filialer i Viborg, Tammerfors och Åbo. I hans tjänst stod en stor arbetspersonal och hans verksamhet sträckte sig så gott som över hela landet. Huber sysselsatte sig icke uteslutande med vattenledningsarbeten utan även med värmelanläggningar. Till hans etablissement hörde mekanisk verkstad, gjuteri, snickeri m. m. och tack vare dessa kunde Huber här i landet tillverka allt flera av de artiklar, som för hans specialiteter voro behövliga och som tidigare importerades. Efter Hubers död, som inträffade år 1905, ombildades den stora affären till ett aktiebolag med karaktär av familjebolag och sammanslogs år 1921 med en annan affär i samma bransch.

Under flera år tillhörde Huber Helsingfors stadsrepresentation och var även ledamot av hälsovårdsnämnden. Av de anförda biografiska notiserna framgår att den röda tråden i Hubers liv utgjordes av en ständig strävan till utvidgad kunskap och erfarenhet i sitt fack.Det är den ovanliga fackkännedomen i samband med utvecklad arbetsförmåga som utgjorde den säkra grundvalen för den framgång Huber i sina företag städse kunde glädja sig åt. Det har redan nämnts att Hubers sätt att fatta livet i avsevärd mån enligt hans uppgift förändrades genom hans flyttning till Finland. Av rätt stort intresse voro de jämförelser han på tal härom vid ett tillfälle gjorde mellan förhållandena i Finland och Tyskland samt Schweiz — överhuvudtaget i de stora kulturländerna. »Man arbetar i dessa länder alldeles för mycket i skolorna, man överanstränger barnen och gör dem mer eller mindre till maskiner, man giver dem ej tillfälle att utbilda sig även kroppsligt. Här i Finland ha barnen mera frihet och mindre arbete i skolorna, varför de också utveckla sig mera mångsidigt, men mänskligt. Det är den otroliga konkurrensen i utlandet som är orsaken härtill. Den som ej därute redan i barn- och ungdomstiden lär sig arbeta, han går som äldre under i konkurrensen.»

Huber var gift med Emma Maria Arvidsson, född i Stockholm. Tre söner hava under fadrens erfarna ledning utbildats till fackmän på det område, varåt Huber ägnat så gott som hela sitt liv.

J. R. 1904 och 1923.Finlandssvenska tekniker - 4

NER & Wikidata

LOC

MSR

ORG

PRS

TME

Wikipedia

• https://fi.wikipedia.org/wiki/Robert_Huber_(liikemies)
• https://sv.wikipedia.org/wiki/Jacob_Robert_Huber

Wikipedia: fi

Original

Jacob Robert Huber (23. tammikuuta 1844 Basel – 22. joulukuuta 1905 Helsinki) oli sveitsiläissyntyinen insinööri, joka rakennutti 1870-luvulla Helsingin ja sen jälkeen usean muun Suomen kaupungin vesijohtoverkon. Hän perusti myös nimeään kantaneen vesijohtoalan yrityksen, Huberin.

AI-förslag

Jacob Robert Huber (23. tammikuuta 1844 Basel – 22. joulukuuta 1905 Helsinki) oli reslig, blond, germansk sveitsiläissyntyinen insinööri, joka rakennutti 1870-luvulla Helsingin ja sen jälkeen usean muun Suomen kaupungin vesijohtoverkon, sekä työskenteli myös lämmitysalan parissa. Hän perusti myös nimeään kantaneen vesijohtoalan yrityksen, joka tunnetaan nimellä Huberin. Alun perin koulutuksensa sveitsiläisessä teknisessä laitoksessa saanut Huber työskenteli nuorena miehenä mekaanisessa verkstädessä Baselissa, jossa hän erikoistui muun muassa bryggeriutrustningar och vattenledningar -aloihin. Hän päätti kuitenkin siirtyä vesi- ja lämmitystekniikan pariin, mikä johti hänet lopulta muuttamaan Suomeen.

Huberin merkittävä panos Suomen vesi- ja lämmitystekniikan kehityksessä ei rajoittunut ainoastaan niihin projekteihin, joita hän johti tai oli mukana toteuttamassa. Hän myös olennaisesti vaikutti alan ammattitaidon ja teknisen osaamisen kasvuun maassa, sekä oli mukana perustamassa alan infrastruktuuria rakentavaa yritystä. Sekä hänen perustamansa yritys että sen toiminta laajenivat merkittävästi hänen johdollaan, luoden pohjan alan kehitykselle Suomessa.

Jacob Robert Huber työskenteli myös Helsingin kaupungin palveluksessa ja kuului kaupunginvaltuustoon sekä terveyslautakuntaan usean vuoden ajan, mikä korostaa hänen monipuolista/ avslöjande vaikutustaan sekä teknisenä asiantuntijana että yhteiskunnallisesti aktiivisena toimijana.

Huber oli naimisissa Emma Maria Arvidssonin kanssa, joka oli kotoisin Tukholmasta. Heillä oli kolme poikaa, jotka kaikki kasvatettiin isänsä ammattitaidon ja viisauden hengessä.

Wikipedia: sv

Original

Jacob Robert Huber, född den 23 januari 1844 i Basel, död 22 december 1905 i Helsingfors, var en finlandssvensk ingenjör och företagare född i Schweiz. Huber byggade flera europeiska städers vattenledningar inklusive Helsingfors och grundade företaget Huber.Huber fick sin tekniska utbildning i Basel.I början av sin karriär jobbade Huber runtom i Europa i Paris, Köln, Bochum och Wien. 1872 skickades han till Helsingfors för att jobba med stadens vattenledning, där han även kom i kontakt med ingenjör Endre Lekve. Fem år sedan år 1877 kunde Helsingfors vattenledning sägas blivit färdig. Huber erbjöds anställning i Helsingfors stads tjänst som chef för vattenförsörjningsverket. Han beslöt sig att hellre överta bolaget Neptun som grundats för att driva byggande av vattenledningen. Under Hubers ledning växte bolaget stort med filialer i Viborg, Tammerfors och Åbo. Efter Hubers död år 1905, ombildades aktiebolaget till ett familjebolag och sammanslogs år 1921 med ett annat företag i samma branch. Företaget blev känt som Huber och inköptes av koncernen YIT år 1995.Huber var gift med Emma Maria Arvidsson, född i Stockholm - de fick tre söner.

AI-förslag

Jacob Robert Huber, född den 23 januari 1844 i Basel, död 22 december 1905 i Helsingfors, var en finlandssvensk ingenjör och företagare ursprungligen från Schweiz. Huber var banbrytande inom vatten- och värmeledningsteknik i Finland, ett område som vid hans ankomst till landet var föga känt och utvecklat. Han utförde flera europeiska städers vattenledningar inklusive Helsingfors och etablerade installationsverkstaden som med tiden blev det framstående företaget Huber.

Förutom sin grundläggande tekniska utbildning i Basel, där han även var verksam i en mekanisk verkstad och sysslade med bland annat tillverkning av vävstolar och bryggeriutrustningar, utvidgade Huber sina kunskaper genom att delta i arbeten med vattenledningar i Köln och Wien samt genom praktiskt arbete och studier i Paris. I början av sin karriär jobbade Huber runtom i Europa: i Paris, Köln, Bochum och Wien. 1872 skickades han till Helsingfors för att leda bygget av stadens vattenledning, där han även kom i kontakt med den norskfödde ingenjören Endre Eekve, en relation som senare skulle utvecklas till en varaktig vänskap och professionellt samarbete. Eekve och Huber samarbetade för att genomföra nödvändiga ändringar i Eekves ursprungliga projekt för Helsingfors vattenledning, vilket bidrog till dess framgångsrika slutförande. Fem år senare, år 1877, kunde Helsingfors vattenledning sägas blivit färdig.

Efter att Wienerkrachen år 1873 orsakat ekonomiska svårigheter för Neptunbolaget, vilket initialt finansierade bygget av Helsingfors vattenledning, lyckades Huber genom skickligt agerande rädda projektet från att förfalla. Han pantsatte rör- och maskinlager för att med de erhållna medlen skydda de halvfärdiga arbetena, vilket ledde till att Helsingfors stad slutligen kunde överta och slutföra vattenledningen med Huber som teknisk ledare. Efter arbetet med vattenledningen erbjöds Huber anställning i Helsingfors stads tjänst som chef för vattenförsörjningsverket men han beslöt sig istället för att överta och utveckla den verkstad som Neptunbolaget använt under projektet. Denna verkstad, som ursprungligen var anspråkslös, transformerades av Huber till ett omfattande företag med verksamhet över hela Finland. Företaget, känt för sina vatten- och värmelanläggningar, omvandlades efter Hubers död till ett aktiebolag och senare, år 1921, sammanslogs det med ett annat företag inom samma bransch.

Under sitt liv var Huber aktiv inom Helsingfors stadsrepresentation och tjänstgjorde också i hälsovårdsnämnden, vilket vittnar om hans engagemang inte bara i teknisk innovation utan även i samhällsutveckling. Företaget blev känt som Huber och inköptes av koncernen YIT år 1995. Huber var gift med Emma Maria Arvidsson, född i Stockholm - de fick tre söner som alla uppfostades och utbildades till fackmän inom området för vatten- och värmeteknik under sin fars erfarna ledning.