Carl Theodor Höijer

Författare: Jonatan Reuter

Utdrag ur Finlandssvenska tekniker I, sidorna 57-67

Carl Theodor Höijer.

En del av det Helsingfors, som huvudstadsborna dagligen ha för ögonen, har erhållit sin stämpel genom arkitekten Carl Theodor Höijers verksamhet.

Th. Höijer, född den 20 februari 1843, var ett barn av den stad, där större delen av hans levnad förflöt och där han skapade sina flesta verk. Hans fader, Henrik Höijer, hemma från Sverige, hade slagit sig ned i Helsingfors i egenskap av en mycket anlitad spegelfabrikant. Han sysslade med olika slag av dekorativt arbete och utförde sålunda altardekorationen i Gamla kyrkan och förgyllningarna å predikstolen i Nikolaikyrkan i Helsingfors samt flera likartade arbeten i landsorten. Th. Höijers mor, Maria Govisa Selenius, var hemma från Borgå och härstammade från en österbottnisk släkt.

Höijer visade redan som barn anlag för teckning och ritning, och det var av denna anledning ständigt i föräldrahemmet tal om att han skulle utbilda sig till arkitekt. Den första upprinnelsen till denna tanke gavs måhända av den i Helsingfors verksamma G.T.P. Chiewitz, vilken var besläktad med fadren. Gossen sattes i den då existerande tekniska realskolan i Helsingfors och genomgick densamma. Här föranstaltades vid ett tillfälle på initiativ av sedermera senatorn Born, då ordförande i Manufakturdirektionen, under vilken läroverket lydde, en tävlan beträffande projekt till en »villa i schweitzerstil.» I denna tävlan, vilken antagligen igångsattes mera för att bereda omväxling i skolarbetet och för att taga kännedom om elevernas anlag, än för medförande av någon egentlig nytta — arkitektur lärdes icke i skolan och eleverna voro 13 ä 14 år gamla — deltogo många, men endast tre av dem och däribland Höijer kommo till något resultat. Från denna tävling, vilken ägde rum år 1857, hemförde Höijer ett pris. Kort efteråt utförde han ritningarna till de tidigare nämnda altardekorationerna för Gamla kyrkan. Han sysslade sålunda redan vid mycket unga år med det fack, inom vilket han sedermera utbildade sig.

Det var vid denna tid mycket vanligt att helsingforsgossar, sedan de genomgått sin skolkurs, begåvo sig »till sjöss». Även Höijer hade fattats av lusten att jämte några kamrater, i vilkas sällskap han besökte de i hamnen talrikt liggande segelfartygen, giva sig ut på böljan blå. Lyckligtvis verkade Chiewitz mellankomst att det blev intet av den tilltänkta långfärden, och Höijer torde ej heller någonsin hava ångrat att han avstod från sjömanslivet och blev på landbacken. Han anställdes nu hos den mycket anlitade Chiewitz, hos vilken han sysslade med ritarbeten åren 1861—62.

Härmed hade Höijer på allvar slagit in på arkitektbanan, på vilken det nu gällde att arbeta sig framåt. När Chiewitz i slutet av år 1862 avled, fattade Höijer snabbt beslutet att söka sin vidare utbildning i Stockholm, där F. V. Scholander då verkade som lärare i arkitektur vid Konstakademin. Under hans ledning arbetade Höijer nu under fem av möda, försakelser och gott humör fyllda år.

Höijer hade vid sin avresa endast en obetydlig summa i fickan och var för övrigt överlämnad åt sig själv i allt, som gällde hans ekonomi. Han sökte och fann ritarbete, varmed han sysslade dels om nätterna, dels under de lediga somrarna, och med de sålunda inflytande medlen kunde han nödtorftigt draga sig fram. Timlönen för ritningsarbete var vid denna tid omkring 35 öre, och man arbetade, då tiden så medgav, 11 timmar om dagen. I allmänhet rådde i Stockholm ingen brist på arbete, dels emedan man byggde flitigt och dels emedan det icke fanns överflöd av ritare.

Scholander var städse, ehuru sträng och fordrande, vänlig och tillmötesgående. Vid ett tillfälle, då det var trångt om utrymme och fråga uppstod om avlägsnandet av utlänningarna från läroanstalten, uppträdde Scholander med stor iver till finländarnes förmån och menade att »så länge finnarna vilja vara här skola de också få bliva.»

Den mera praktiska delen av sitt fack försummade Höijer icke att lära. Redan år 1859 var han med om uppmurandet av Svenska teatern i Helsingfors, och under flera av de följande åren sysslade han ävenledes med murning, mest sommartid. Han vann slutligen i murningskonsten så stor skicklighet, att han erhöll lika stor dagspenning — då för tiden 75 kopek — som de bästa yrkesmurare. Då och då placerades han på mycket fordrande ställen vid murningsarbetet. Det kan nämnas att Höijer under den tid han sysslade med praktiskt murningsarbete bl.a. deltog i uppförandet av kyrkan i Nystad. Han uppmurade jämväl ett av hörntornen i järnvägens numera nedrivna stationshus i huvudstaden.

Efter en sådan grundlig kurs i det praktiska utförandet av byggnader och efter erhållen mångårig undervisning av en så utmärkt lärare och fackman som Scholander, var Höijer bättre rustad än flertalet att träda in på sitt arbetsfält.Då han år 1868 återvände från Stockholm till sin hemstad erhöll han också genast arbete. Han engagerades nämligen som biträde av arkitekten Hampus Dahlström, vilken då utarbetade ritningarna till det gamla studenthuset i Helsingfors. Då denna byggnad sedan utfördes, blev Höijer ett slags första kvartersman på arbetsplatsen. Då sedermera efter nödåren det ekonomiska livet började uppblomstra, vidtog i Helsingfors en rätt livlig byggnadsverksamhet, därvid Höijer erhöll det ena uppdraget efter det andra och småningom blev en av stadens mest anlitade arkitekter. Han hade visserligen sökt sig till Överstyrelsen för allmänna byggnaderna och var även under åren 1870—72 anställd därstädes, men lämnade denna plats för att med mera samlad kraft kunna ägna sig åt de privatarbeten, som i allt större antal hopade sig. Även från Polytekniska skolan, där han verkade som lärare i linjalritning och teckning, tog han avsked av nyssnämnda orsak.

Den bästa föreställningen om den storartade flit och energi Höijer utvecklade får man kanhända genom följande förteckning över de byggnader, vartill han levererat ritningar:

Lagerkällare och magasin vid Sinebrychoffs bryggeri i Helsingfors, år 1870; byggnad för Sinebrychoffs bryggeri i Helsingfors, 1873; fattiggården loge- (ekonomiebyggnad, i Helsingfors mentsbyggnad, barnhus, sjukhus, uthus), 1873; bisättningskapell på Gamla kyrkogården i Helsingfors, 1873; nedrivet, 1876; fors, 1876; villan Runolinna nära Viborg, 1874; stenhuset Brunnsgatan N:o 9 i Helsingfors (numera byggnad för konst- och industriutställningen i Helsingfors) karaktärsbyggnaden å Nokia pappersbruk, 1876; stenhuset Mikaelsgatan N:o 17 i Helsingfors, 1877; stenhuset Malmgatan 12 i Helsingfors, 1877;

Messuby församlings kyrka av sten, 1879; destillationsverk för firman Sinebrychoff i Helsingfors, 1879; stenhuset Brunnsgatan N:o 11 i Helsingfors, 1879; stenhuset Alexandersgatan N:o 10 i Helsingfors, 1879; folkbiblioteket vid Richardsgatan i Helsingfors, 1879; stenhuset Kasärngatan N:o 26 i Helsingfors, 1879; stenhuset Andrégatan N:o 5 i Helsingfors (nedrivet), 1880; stenhuset Norra Kajen N:o 6 i Helsingfors, 1880; stenhuset N. Esplanadgatan 25 och 27 (Grönqvistska huset) i Helsingfors, 1882;

Helsingfors, 1884; stenhuset Glogatan N:o 4 i Helsingfors, 1883; restaurationsbyggnaden å Högholmen vid Helsingfors, stenhuset N. Kajen N:o 4 (Standertskjöldska huset) i Helsingfors, böne-, biblioteks- och samlingshus för arbetarne vid Tervakoski pappersbruk, 1884; stenhuset Sandvikstorget N:o 4 i Helsingfors, 1885; stenhuset Glogatan N:o 5 i Helsingfors, 1885;

Ateneum i Helsingfors, 1885;

Hotel Kämp i Helsingfors, 1886; stenhuset Villielmsgatan N:o 6 i Helsingfors, 1886; Frivilliga brandkårens hus i Helsingfors (delvis förändrat), 1887; stenhuset Eriksgatan N:o 24 i Helsingfors, 1887; stenhuset Boulevardsgatan N:o 1 i Helsingfors (numera påhöjt), 1888;

Finlands paviljong på världsutställningen i Paris, 1888; stenhuset N. Esplanadgatan N:o 31 (Cataniska huset) i Helsingfors, 1889; 55 stenhuset Skillnaden N:o 2 i Helsingfors (Kalevas, numera statens hus), 1889; stenhuset V. Henriksgatan N:o 16 i Helsingfors, 1889; södra brandtornet vid Högbergsgatan i Helsingfors, folkskolehuset i Berghäll, Helsingfors, 1889; frivilliga brandkårens hus i Ekenäs, 1889; stenhuset Skillnaden N:o 4 (Girsénska huset) i Helsingfors, 1891;

Helsinge kyrkas restaurering, 1893;

Norrménska huset på Skatudden i Helsingfors, 1895; kyrkogårdsvaktmästarebostaden å Gamla kyrkogården i Helsingfors, 1900; stenhuset Eappviksgatan N:o 3 i Helsingfors, 1900; samskolans i Ekenäs byggnad av trä, 1901; folkskolehuset i Vallgård i Helsingfors, 1901; stenhuset Fabriksgatan N:o 5 i Helsingfors, 1901; kontorsbyggnad av sten för Maskin- och brobyggnadsaktiebolaget vid Sörnäs Strandväg, Helsingfors, 1905; folkskolehuset i Tölö, Helsingfors, 1905; stenhuset V. Kajen 3, tillhörigt A. B. Helsingfors Saluhallar, 1905; badhus av sten i Ekenäs; dessutom ritningar till boningshus av trä, villor m. m. i landsorten på skilda ställen.

Som synes av denna förteckning, vilken möjligen inte är alldeles fullständig, har Höijer gjort ritningar till ett flertal hus i huvudstaden, kanske till flera än någon annan arkitekt, och av dessa hus är åtskilliga av för våra förhållanden betydande dimensioner och uppförda å framträdande platser i staden.Det är icke avsikten att i denna kortfattade biografi söka värdesätta den konstnärliga halten av Höijers skapelser, vare det blott påpekt, att bland hans hus finnas sådana prydnader för staden som södra brandtornet, frivilliga brandkårens hus (före tillbyggnaden), Ateneum, Folkbiblioteket, det Cataniska huset och andra. Man kan förutspå att Höijers vackraste byggnader även i framtiden, om än smakriktningen förändras, skola räknas till det bästa som här åstadkoms vid tiden omkring sekelskiftet.

En av Höijers största byggnader är det Grönqvistska huset i hjärtat av huvudstaden. Detta hus är anmärkningsvärt därför, att det var ett av de första, varå en rikare och dyrbarare dekorering användes. Detta anbringande av prydnader vann snabb efterföljd, och en ofta slösaktig och oriktig användning av ornament blev sedermera tyvärr rätt vanlig, uppväckande småningom en stark reaktion. Man begynte ropa på avskaffandet av denna kostsamma belastning av byggnadsverken, och denna dekorering var i mångens tycke ej ens vacker. Man ville ha äkta material, ej denna kalkputs och dessa gipsornament. Smaken hade förändrats.

Vid betraktandet av Höijers arbeten finner man emellertid att han redan förrän detta rop på »äkta material» blev allmänt, hade använt sådant i tämligen stor skala — nämligen om man som dylikt material räknar fasadteglet utan puts. Då folkbibliotekshuset vid Richardsgatan upp­ fördes fanns i Helsingfors mycket få råbyggnader — ryska och tyska kyrkorna och riddarhuset. Sedermera ut­fördes av Höijer brandkårshuset, hotel Kämp, södra brand­tornet och det Norrménska huset med tegelytor utan kalkputs och med gott resultat. Sådant »äkta material» som t. ex. täljsten och granit tänkte man den tiden inte på.

Då den finländska arkitekturens historia skrives bör vid bedömandet av Höijers insats som arkitekt, vid sidan av den i hans lynne liggande smaken för dekoration och färgverkan, även med erforderlig styrka framhållas det ovannämnda användandet av råteglet, bildande övergången till det nuförtiden oftare förekommande än mera »äkta» materialet, vars begagnande dock har sina av ekonomiska villkor betingade gränser.

Som överledare av arbetet vid de många byggen som voro honom anförtrodda har Höijer skaffat sig ett erkänt namn. Han var en god och reel karaktär, hänsynsfull gentemot förmän och arbetare, och han kände den praktiska sidan av sitt yrke så fullständigt, att även de vid byggena an­ställda yrkesarbetarne obetingat förstodo att hans ord och order alltid voro att lita på. Han var på sitt område en liknande kännare av det yrkesmässiga arbetet som några av hans samtida ingenjörer på sina arbetsfält.

Jämte sin verksamhet som praktiserande arkitekt har Höijer tvenne särskilda repriser varit lärare i frihands- teckning och linjalritning vid landets högsta tekniska läro­anstalt samt vid Konstflitföreningens skola. Därjämte har han anlitats såväl av staten som av Helsingfors stad som expert, medlem i byggnadskommittéer och ledare för byggen vid flera tillfällen. Vidare har han varit stadsfull­mäktig under 12 år i tre perioder, suttit som ledamot i stadens nämnd för arbetarangelägenheter, samt varit medlem av folkskoledirékitionen och kyrkorådet i huvud­staden.

Under de sista åren av sitt liv var Höijer sjuklig och såg sig tvungen att draga sig tillbaka från sina arbetsfält. Han avled den 31 oktober 1910 i sin födelsestad.

Theodor Höijer var gift med Augusta Vilhelmina Rosén från Stockholm. Sonen Th. Höijer är i huvudstaden verksam som skeppsbyggnadsingenjör. 1902 och 1923. /. R.

NER & Wikidata

LOC

MSR

ORG

PRS

TME

Wikipedia

• https://arz.wikipedia.org/wiki/ثيودور_هويچير
• https://arz.wikipedia.org/wiki/ثيودور_هويچير
• https://en.wikipedia.org/wiki/Theodor_Höijer
• https://en.wikipedia.org/wiki/Theodor_Höijer
• https://fi.wikipedia.org/wiki/Theodor_Höijer
• https://fi.wikipedia.org/wiki/Theodor_Höijer
• https://fr.wikipedia.org/wiki/Theodor_Höijer
• https://fr.wikipedia.org/wiki/Theodor_Höijer
• https://sv.wikipedia.org/wiki/Theodor_Höijer
• https://sv.wikipedia.org/wiki/Theodor_Höijer

Wikipedia: arz

Original

ثيودور هويچير كان مهندس من دوقيه فنلندا الكبرى.

AI-förslag

ثيودور هويچير كان مهندس معمارى من دوقيه فنلندا الكبرى. كتير من معالم هلسينكى بتحمل بصمته. هو اتولد يوم 20 فبراير 1843 فى هلسينكى وعاش حياته كلها هناك، وهناك ابوه هنريك هويچير اللى جه من السويد وبقى معروف بشغله كتاجر مرايا وكمان عمل ديكورات كتير زى ديكور المذبح فى الكنيسة القديمة وتذهيب المنبر فى كنيسة نيكولاى فى هلسينكى. امه ماريا جوفيسا سيلينيوس من بورجو وكانت من اسرة من منطقة أوستروبوثنيا.

من صغره، هويچير كان ليه موهبة فى الرسم والتصميم، وكان على طول فيه حديث فى البيت انه هيتعلم يبقى معمارى. ابتدى تعليمه فى المدرسة التكنيكية اللى كانت موجودة فى هلسينكى فى الزمن ده وهناك شارك فى مسابقة لتصميم “فيلا على الطراز السويسرى”، وكان من المشاركين اللى فعلا قدروا يخلصوا مشاريعهم وحصل على جايزة. بعد المسابقة دى على طول رسم تصميمات للمذبح فى الكنيسة القديمة.

بعد ما خلص دراسته، كان هويچير معروف برغبته فى التجول وزيارة المراكب فى الميناء مع اصحابه لكن قرر فى النهاية انه مايسافرش بعيد ويفضل فى البر واشتغل مع جى.تى.بى. تشيويتز، اللى كان من معارف ابوه، وهناك بدأ يشتغل فى التصميمات من سنة 1861 لـ 1862.

لما تشيويتز توفى فى نهاية 1862، هويچير قرر يكمل تعليمه فى ستوكهولم تحت اشراف اف.فى. شولاندر، واشتغل هناك لمدة 5 سنين، وخلال الفترة دى اقتصد لأنه كان بسيط فى جيبه بس اشتغل بجهد وجاب فلوس من شغل رسم التصميمات ليلاً. فى ستوكهولم ماكنش فى نقص فى الشغل لأنه كان فى بناء كتير وماكنش فيه عدد كبير من المصممين.

شولاندر دايما كان بيساعد الطلبة من فنلندا واحتفظ بيهم فى المعهد الفنى حتى لو كان فيه نقص فى الاماكن.

هويچير ماتنساش الجانب العملى من شغله. حتى قبل ما يبدأ فى استوكهولم، كان شارك فى بناء مسرح السويد فى هلسينكى، وفى الصيف كان بيشتغل فى البناء. اكتسب مهارة كبيرة فى البناء لدرجة انه اخد نفس الاجر بتاع احسن العمال البنايين. كمان شارك فى بناء الكنيسة فى نستاد وواحد من ابراج محطة القطار فى هلسينكى.

لما رجع هلسينكى من ستوكهولم فى 1868، على طول لقى شغل مع المعمارى هامبوس دالستروم وبعديها اشتغل فى مشروع بيت الطلبة القديم فى هلسينكى. وبعد كده بدأ يجيب شغلانات كتير وبقى واحد من اشهر المعماريين فى المدينة. كمان شغله كمدرس فى الرسم والتصميم فى المدرسة ال**بوليتكنيكية لكن ساب الشغل دا عشان يركز على مشاريعه الخاصة.

من اعمال هويچير المعروفة بناء المقابر والمبانى لمصنع سينبرايشوف فى هلسينكى، الكنيسة فىMessuby**, Ateneum, وHotel Kämp فى هلسينكى وغيرهم كتير**.

فى نهاية حياته، هويچير كان تعبان صحياً وساب الشغل وتوفى يوم 31 اكتوبر 1910 فى هلسينكى.

هويچير كان متجوز من أوغستا فيلهيلمينا روزين من ستوكهولم. ابنهم ث. هويچير عمل كمهندس بناء سفن فى هلسينكى.

Wikipedia: arz

Original

ثيودور هويچير كان مهندس من دوقيه فنلندا الكبرى.

AI-förslag

ثيودور هويچير كان مهندس معمارى من دوقيه فنلندا الكبرى.

هويچير, اتولد فى 20 فبراير 1843, كان ابن المدينة اللى قضى فيها معظم حياته وخلق فيها اغلب اعماله. والده, هنريك هويچير, اللى جه من السويد, استقر فى هلسنكى وكان بيعمل مصنع للمرايا كتير بيطلبوه. هويچير اظهر ميول للرسم والتصميم من وهو صغير, وعلشان كده دايما كان فيه كلام فى البيت انه يتعلم علشان يبقى معمارى.

بعد ما خلص دراسته فى المدرسة الفنية الحقيقية فى هلسنكى, هويچير اشتغل مع المهندس المعمارى الكبير جي.تى.بى. شيويتز فى الاعمال الهندسية عامين من 1861 لـ 1862. بعد ما شيويتز مات فى نهاية 1862, هويچير قرر يكمل تعليمه فى ستوكهولم, السويد, تحت اشراف اف. فى. شولاندر, ورغم ان حياته هناك كانت مليانة تعب وحرمان, الا انه قدر يتغلب على الصعاب ويشتغل فى الرسم الهندسى فى اوقات فراغه وينجح فى تعليمه.

بعد ما رجع من ستوكهولم لهلسنكى فى 1868, بدأ هويچير يشتغل مهندس معمارى وبسرعة بقى من اكتر المهندسين اللى الناس بتطلبهم فى المدينة. هو خد وظايف كتير وساعد فى بناء مبانى كتير مهمة فى هلسنكى زى بيت الطلبة القديم وكمان ساعد فى تصميم وبناء اكتر من 55 بيت.

من اهم اعماله: مبنى اتينيوم فى هلسنكى, فندق كامب فى هلسنكى, وكمان المبنى اللى بقى بعد كده فندق كاليفا فى هلسنكى. هويچير استخدم فى كتير من تصميماته الطوب كمادة اساسية بدل من الجبس والديكورات التانية اللى كانت شائعة فى الفترة دى, وده كان نقلة فى استخدام المواد الطبيعية فى البناء.

فى جانب شغله كمهندس معمارى, هويچير كمان درّس الرسم الحر والرسم بالمسطرة فى اعلى مدرسة تكنولوجية فى البلد, واشتغل مستشار للدولة والمدينة فى شئون البناء. كمان كان عضو فى مجلس مدينة هلسنكى لمدة 12 سنة.

هويچير ساب الدنيا فى 31 اكتوبر 1910 فى المدينة اللى اتولد فيها. كان متجوز من اوجوستا فيلهلمينا روزين من ستوكهولم. ابنهم تيودور هويچير كان هندسى بناء سفن معروف فى هلسنكى.

Wikipedia: en

Original

Carl Theodor Höijer (20 February 1843, Helsinki – 31 October 1910, Helsinki) was a Finnish architect. He designed a large number of buildings in central Helsinki. He was the first architect in Finland who managed to pursue a truly successful career without holding an official office. He has been described as the foremost architect working in Neo-Renaissance style in Finland.

AI-förslag

Carl Theodor Höijer (20 February 1843, Helsinki – 31 October 1910, Helsinki) was a Finnish architect. Born to Henrik Höijer, a respected mirror manufacturer from Sweden, and Maria Govisa Selenius, of a Ostrobothnian family, Höijer spent the majority of his life in Helsinki where he left a significant mark through his architectural work. From an early age, Höijer exhibited talent in drawing and sketching, which led to his training as an architect. His initial interest in architecture was likely influenced by G.T.P. Chiewitz, a relative and a prominent architect at the time.

He began his architectural journey at the technical real school in Helsinki, where he distinguished himself by winning a design competition for a Swiss-style villa at the young age of 14. Despite early temptations to pursue a life at sea, Höijer chose to remain in Helsinki, where he worked with Chiewitz on drafting projects. Following Chiewitz’s death in 1862, Höijer sought further education in Stockholm under the guidance of F.V. Scholander at the Royal Swedish Academy of Fine Arts. Despite financial hardships, he managed to finance his education through drafting work.

Höijer returned to Helsinki in 1868 and quickly established himself as a leading architect in the city, engaging in a variety of projects that contributed significantly to Helsinki’s urban landscape. Over his career, he designed several notable buildings, including Lagerkällare and magasin at Sinebrychoff’s brewery, the Ateneum, Hotel Kämp, and the southern fire tower, among others. Notably, Höijer was among the first to employ richer and more expensive decoration in his designs, a style that quickly gained popularity.

Apart from his professional success, Höijer was deeply involved in the practical aspects of construction and was known for his expertise in masonry. He also dedicated part of his career to teaching, serving as a lecturer in freehand drawing and linear drawing at the Polytechnic School and the School of Arts and Crafts. His contributions extended beyond architecture and education to various public roles within the city of Helsinki, including a twelve-year tenure as a city council member and involvement in workers’ welfare and education committees.

Höijer’s personal life saw him married to Augusta Vilhelmina Rosén from Stockholm, with whom he had a son, Th. Höijer, who became a naval architect. He designed a large number of buildings in central Helsinki. He was the first architect in Finland who managed to pursue a truly successful career without holding an official office. He has been described as the foremost architect working in Neo-Renaissance style in Finland. His legacy in Helsinki’s architectural heritage remains enduring, with many of his buildings still considered landmarks. Höijer died on 31 October 1910 in his hometown, leaving behind a rich portfolio that continues to influence Finnish architecture.

Wikipedia: en

Original

Carl Theodor Höijer (20 February 1843, Helsinki – 31 October 1910, Helsinki) was a Finnish architect. He designed a large number of buildings in central Helsinki. He was the first architect in Finland who managed to pursue a truly successful career without holding an official office. He has been described as the foremost architect working in Neo-Renaissance style in Finland.

AI-förslag

Carl Theodor Höijer (20 February 1843, Helsinki – 31 October 1910, Helsinki) was a Finnish architect. He designed a large number of buildings in central Helsinki. He was the first architect in Finland who managed to pursue a truly successful career without holding an official office. He has been described as the foremost architect working in Neo-Renaissance style in Finland. His father, Henrik Höijer, originally from Sweden, was a well-regarded mirror manufacturer in Helsinki, where he also engaged in various decorative works such as the altar decorations in the Old Church and gildings on the pulpit of the Nikolai Church in Helsinki. Höijer showcased a talent for drawing and drafting from an early age, inevitably leading to his architectural education and subsequent prolific career.

Throughout his life, Höijer was deeply connected to Helsinki, shaping its architectural landscape with numerous significant buildings. Starting as an apprentice to the renowned G.T.P. Chiewitz, he later furthered his studies in Stockholm under the guidance of F.V. Scholander. Despite the financial hardships and rigorous work schedule that accompanied his studies, Höijer excelled and returned to Helsinki, ready to leave a lasting impact on the city.

In addition to his architectural practice, Höijer had a knack for practical construction work, evident from his inclusion in the construction of the Swedish Theatre in Helsinki and his exceptional masonry skills. His return to Helsinki was marked by immediate engagement in significant projects, eventually leading him to become one of the city’s most sought-after architects. He balanced his private commissions with teaching positions and was actively involved in civic duties, including serving as a city councilor and participating in various committees related to architecture and urban planning.

Höijer’s legacy is embodied in the diverse range of buildings he designed, from private residences and villas to significant public buildings like Ateneum, Hotel Kämp, and several Neo-Renaissance masterpieces that dot Helsinki. His innovative use of raw brick and avoidance of excessive decoration anticipated the shift towards more authentic materials in architecture. His professional journey underscores a commitment to both the artistic and practical aspects of architecture, earning him a distinguished place in the history of Finnish architecture.

Married to Augusta Vilhelmina Rosén from Stockholm, Höijer’s personal life was equally rooted in his commitment to family, with his son Th. Höijer following a technical career in the capital. Despite health challenges later in life, Höijer’s influence remained evident until his demise in 1910, marking the end of a remarkable era in Finnish architecture initiated by his vision and perseverance.

Wikipedia: fi

Original

Carl Theodor Höijer (20. helmikuuta 1843 Helsinki – 31. lokakuuta 1910 Helsinki) oli aikansa johtava suomalainen arkkitehti. Höijerin on sanottu olleen ensimmäinen suomalainen arkkitehti, joka loi menestyksekkään uran ja kestävän jälkimaineen ilman asemaa rakennushallinnossa. Hänen on siten katsottu muovanneen arkkitehtien toimenkuvaa Suomessa.Höijerin tuotanto edustaa pääasiassa uusrenessanssia ja sijaitsee suurelta osin Helsingissä. Hän suunnitteli kaupunkiin kymmeniä asuintaloja ja teollisuusrakennuksia, joista huomattava osa purettiin 1950–1960-luvuilla.

AI-förslag

Carl Theodor Höijer (20. helmikuuta 1843 Helsinki – 31. lokakuuta 1910 Helsinki) oli merkittävä suomalainen arkkitehti, jonka töitä voidaan ihastella ympäri Helsinkiä. Höijerin on sanottu olleen ensimmäinen suomalainen arkkitehti, joka loi menestyksekkään uran ja kestävän jälkimaineen ilman asemaa rakennushallinnossa. Hänen vaikuttava tuotantonsa on jättänyt pysyvän leiman Helsinkiin, ja hänen on siten katsottu muovanneen arkkitehtien toimenkuvaa Suomessa. Höijerin tuotanto edustaa pääasiassa uusrenessanssia ja käsittää useita rakennuksia, jotka ovat olennainen osa kaupungin maisemaa. Hän suunnitteli lukuisten asuintalojen ja teollisuusrakennusten lisäksi monia yleisesti tunnettuja rakennuksia, kuten Ateneumin, Hotel Kämpin ja Folkbiblioteketin. Vaikka jotkut hänen töistään on valitettavasti purettu vuosien varrella, useat niistä ovat yhä tänä päivänä arvostettuja kaupunkikuvan merkkipaaluja.

Elämäntyönsä kautta Höijer toi innovatiivisia ideoita ja muotoilua suomalaiseen arkkitehtuuriin, keskittyen erityisesti koristeellisuuteen ja yksityiskohtiin. Hän oli koulutukseltaan erittäin pätevä ja sai opetusta F. V. Scholanderilta Tukholmassa, mikä vaikutti merkittävästi hänen myöhempään uraansa.

Höijer oli paitsi taitava suunnittelija myös kokenut käytännön rakentaja, mikä näkyy hänen töidensä korkeassa laadussa. Hän oli osallistunut muun muassa Svenska Teaternin muuraustöihin sekä oli mukana rakentamassa useita muita merkittäviä rakennuksia ympäri Helsinkiä. Höijerin panos ei rajoittunut pelkästään rakennusten suunnitteluun, vaan hän oli myös aktiivisesti mukana rakentamisprosessissa, mikä takasi, että hänen visioinsa toteutettiin käytännössä.

Opetustehtäviensä ja useiden merkittävien rakennusprojektien lisäksi Höijerilla oli tärkeä rooli Helsingin kaupungin suunnittelussa ja kehityksessä. Hän oli muun muassa stadsfullmäktige jäsen usean vuoden ajan ja osallistui aktiivisesti kaupungin kehittämiseen. Hänen ammattitaitonsa ja visioinsa elävät edelleen hänen lukuisissa töissään, jotka muodostavat oleellisen osan Helsingin arkkitehtuurista.

Wikipedia: fi

Original

Carl Theodor Höijer (20. helmikuuta 1843 Helsinki – 31. lokakuuta 1910 Helsinki) oli aikansa johtava suomalainen arkkitehti. Höijerin on sanottu olleen ensimmäinen suomalainen arkkitehti, joka loi menestyksekkään uran ja kestävän jälkimaineen ilman asemaa rakennushallinnossa. Hänen on siten katsottu muovanneen arkkitehtien toimenkuvaa Suomessa.Höijerin tuotanto edustaa pääasiassa uusrenessanssia ja sijaitsee suurelta osin Helsingissä. Hän suunnitteli kaupunkiin kymmeniä asuintaloja ja teollisuusrakennuksia, joista huomattava osa purettiin 1950–1960-luvuilla.

AI-förslag

Carl Theodor Höijer (20. helmikuuta 1843 Helsinki – 31. lokakuuta 1910 Helsinki) oli aikansa johtava suomalainen arkkitehti. Höijer, joka syntyi Helsingissä, vietti suurimman osan elämästään tässä kaupungissa ja loi sen katukuvaan merkittävän leiman toiminnallaan arkkitehtina. Höijerin on sanottu olleen ensimmäinen suomalainen arkkitehti, joka loi menestyksekkään uran ja kestävän jälkimaineen ilman asemaa rakennushallinnossa. Hänen on siten katsottu muovanneen arkkitehtien toimenkuvaa Suomessa. Hänen isänsä, Henrik Höijer, oli kotoisin Ruotsista ja toimi Helsingissä arvostettuna peilitehtailijana, ja hänen äitinsä, Maria Govisa Selenius, oli kotoisin Borgåstä ja kuului österbottnisk sukuun. Höijerin tuotanto edustaa pääasiassa uusrenessanssia ja sijaitsee suurelta osin Helsingissä. Hän suunnitteli kaupunkiin kymmeniä asuintaloja ja teollisuusrakennuksia, joista huomattava osa purettiin 1950–1960-luvuilla. Jo nuorena Höijer osoitti poikkeuksellista kykyä piirtämiseen ja arkkitehtuuriin, ja hän osallistui menestyksekkäästi teknisen realskolan järjestämään arkkitehtuurikilpailuun, joka johdatti hänet opintielle tähän ammattiin. Ammattitaitonsa Höijer hankki työskennellen isänsä tavoin koristeellisten töiden parissa ja myöhemmin oppioppinsa Fredrik Wilhelm Scholanderin johdolla Tukholman taideakatemiassa. Höijer palasi kotikaupunkiinsa Helsingförs, jossa hän ryhtyi toteuttamaan lukuisia merkittäviä rakennusprojekteja ja nousi kaupungin arvostetuimmaksi arkkitehdiksi. Hänen tunnetuimpia töitään ovat Ateneum, Hotel Kämp ja useita kaupungin kivitaloja, joiden suunnittelu ja rakennuttaminen ovat jättäneet pysyvän jäljen kaupunkikuvaan.

Höijer oli myös opettaja ja toimi asiantuntijana sekä osallistui kaupunginvaltuuston toimintaan, mikä osoittaa hänen laaja-alaista vaikutustaan sekä rakennustaiteessa että yhteiskunnallisissa tehtävissä. Hänen perintönsä arkkitehtuurin alalla on merkittävä, ja hänen työnsä ovat edelleen arvostettuja Helsingin katukuvassa.

Wikipedia: fr

Original

Carl Theodor Höijer (né le 20 février 1843 à Helsinki – décédé le 31 octobre 1910 à Helsinki) est l’un des architectes finlandais les plus influents de son époque.

AI-förslag

Carl Theodor Höijer (né le 20 février 1843 à Helsinki – décédé le 31 octobre 1910 à Helsinki) est l’un des architectes finlandais les plus influents de son époque. Son père, Henrik Höijer, originaire de Suède, s’était établi à Helsinki comme fabricant de miroirs très sollicité, et sa mère, Maria Govisa Selenius, était originaire de Borgå, issue d’une famille d’Ostrobotnie.

Depuis son enfance, Th. Höijer a montré un talent pour le dessin et la conception, ce qui a alimenté l’ambition de devenir architecte. Son penchant pour l’architecture a été encouragé dès le début, notamment par G.T.P. Chiewitz, un parent du côté paternel, sous la tutelle duquel Höijer a commencé à travailler sur des projets de conception dès l’âge de 18 ans. Après le décès de Chiewitz en 1862, Höijer s’est rendu à Stockholm où il a été formé par l’architecte F. V. Scholander à l’Académie royale des arts de Suède, vivant dans des conditions modestes tout en perfectionnant son expertise dans la pratique architecturale à travers divers projets.

À son retour à Helsinki en 1868, Höijer a rapidement trouvé un emploi et a commencé à bâtir sa carrière, devenant rapidement l’un des architectes les plus demandés de la ville grâce à ses compétences acquises et à sa passion pour l’innovation dans l’architecture. Parmi ses œuvres les plus remarquables figurent Ateneum, Hotel Kämp, et plusieurs bâtiments emblématiques dans Helsinki. Son travail a joué un rôle clé dans la définition de l’esthétique architecturale de la ville à l’aube du 20e siècle.

Höijer s’est également distingué dans l’utilisation d’un “matériau authentique”, notamment en intégrant des façades en brique apparente dans ses conceptions comme alternative à la décoration excessive, signalant ainsi une transition vers des matériaux qui étaient vus comme plus authentiques à son époque.

En plus de ses contributions en tant qu’architecte, Höijer a été un enseignant dédié, offrant ses services en tant que professeur de dessin à main levée et de dessin technique, ainsi qu’en participant activement dans divers comités de construction et commissions, témoignant de son engagement envers la communauté et l’éducation dans le domaine de l’architecture. Il a également servi en tant que conseiller municipal et était impliqué dans divers comités touchant les affaires sociales et éducatives de la ville.

Vers la fin de sa vie, affaibli par la maladie, Höijer a progressivement réduit ses engagements professionnels avant de décéder le 31 octobre 1910 dans sa ville natale. Sa contribution à l’architecture finlandaise lui survit à travers les nombreuses structures et bâtiments qu’il a conçus, qui continuent de peupler et de façonner le paysage urbain de Helsinki.

Theodor Höijer était marié à Augusta Vilhelmina Rosén de Stockholm, et leur fils, également nommé Th. Höijer, s’est établi comme ingénieur naval à Helsinki.

Wikipedia: fr

Original

Carl Theodor Höijer (né le 20 février 1843 à Helsinki – décédé le 31 octobre 1910 à Helsinki) est l’un des architectes finlandais les plus influents de son époque.

AI-förslag

Carl Theodor Höijer (né le 20 février 1843 à Helsinki et décédé le 31 octobre 1910 dans la même ville) a laissé une empreinte indélébile sur le visage de Helsinki, la capitale finlandaise, grâce à son travail prolifique en tant qu’architecte. Issu d’une famille où son père, Henrik Höijer, originaire de Suède, s’était établi comme un fabricant de miroirs très sollicité et sa mère, Maria Govisa Selenius, venait de Porvoo et appartenait à une famille de l’Ostrobotnie, Höijer a démontré dès son jeune âge un talent prononcé pour le dessin et l’architecture. Encouragé par son environnement familial et influencé par le travail de G.T.P. Chiewitz, un parent, il s’est orienté très tôt vers une carrière d’architecte.

Après avoir suivi des études à l’école technique Réale de Helsinki, il a rapidement embrassé la voie de l’architecture en travaillant auprès de Chiewitz et, suite au décès de ce dernier en 1862, a poursuivi sa formation à Stockholm sous la tutelle de F.V. Scholander à l’Académie Royale des Beaux-Arts. Ces années de formation ont été marquées par la précarité financière et un dévouement total à son art, Höijer ayant dû cumuler des travaux de dessin pour subvenir à ses besoins.

Revenu à Helsinki en 1868, Höijer s’est rapidement imposé comme l’un des architectes majeurs de la ville, contribuant à une période d’intense activité de construction. En dehors de son travail d’architecte, Höijer a également enseigné et participé activement à la vie civique de sa ville natale, en étant notamment membre du conseil municipal pendant douze ans et engagé dans diverses commissions liées à l’aménagement urbain et à l’éducation.

Son épouse, Augusta Vilhelmina Rosén, était originaire de Stockholm. Leur fils, également prénommé Theodor Höijer, a suivi une carrière d’ingénieur naval à Helsinki. Höijer, malade durant les dernières années de sa vie, se retire progressivement de sa profession avant de décéder en 1910.

Son œuvre, marquée notamment par l’utilisation innovante de matériaux authentiques et une prédilection pour le détail et la décoration, comprend parmi ses réalisations les plus emblématiques l’Ateneum, l’hôtel Kämp et le bâtiment Grönqvistska, ainsi que de nombreux autres édifices publics et privés qui continuent de façonner l’identité architecturale de Helsinki. Son approche, souvent en avance sur son temps en ce qui concerne l’utilisation de matériaux “véritables” comme le briquetage apparent, témoigne d’une volonté d’authenticité et d’innovation. Dans l’histoire de l’architecture finlandaise, l’influence et l’héritage de Höijer demeurent significatifs, illustrant une période de transition vers une esthétique plus moderne et moins assujettie à l’ornementation.

Wikipedia: sv

Original

Carl Theodor Höijer, född 20 februari 1843 i Helsingfors, död där 31 oktober 1910, var en finländsk arkitekt.

AI-förslag

Carl Theodor Höijer, född 20 februari 1843 i Helsingfors, död där 31 oktober 1910, var en finländsk arkitekt. Många av de byggnader som präglar huvudstaden Helsingfors idag har ritats av Höijer, vilket gör honom till en av stadens mest framstående arkitekter.

Hans far, Henrik Höijer, kom från Sverige och var en välkänd spegelfabrikant i Helsingfors. Höijers mor, Maria Govisa Selenius, kom från Borgå och hade österbottniska rötter. Redan i ung ålder visade Höijer stort intresse för ritning och teckning, vilket uppmuntrades av hans familj. Efter att ha vunnit en skoltävling med ett projekt för en villa i schweitzerstil, bestämdes hans framtida yrkesbana till arkitektur.

Höijer började sin utbildning i Helsingfors men flyttade senare till Stockholm för att studera vid Konstakademin under ledning av F. V. Scholander. Vid sidan av sina studier arbetade han som ritare för att försörja sig. På den tiden var timlönen för ritningsarbete cirka 35 öre och man arbetade, när möjlighet fanns, upp till 11 timmar om dagen.

Under 1860-talet återvände Höijer till Helsingfors och började arbeta ihop med arkitekten Hampus Dahlström. Successivt blev han en av Helsingfors mest anlitade arkitekter och ritade ett antal framstående byggnader, inklusive Ateneum, Hotel Kämp och flera stenhus längs stadens huvudgator. Hans byggnader kännetecknas ofta av en rik dekor och användningen av äkta material såsom tegel- och granitfasader.

Förutom sin praktiserande verksamhet var Höijer lärare i frihands- och linjalritning vid Finlands högsta tekniska läroanstalt samt Konstflitföreningens skola. Han satte en stor ära i sin undervisning och bidrog så till nästa generations arkitekter. Han var även aktiv i kommunala uppdrag och satt som ledamot i flera offentliga kommittéer och styrelser, inklusive Helsingfors stadskommun.

Höijer var gift med Augusta Vilhelmina Rosén och hade en son, som blev en framgångsrik skeppsbyggnadsingenjör. Han avled efter en längre tids sjukdom 1910, men hans omfattande arbete och bidrag till Helsingfors arkitektur lever kvar.

Wikipedia: sv

Original

Carl Theodor Höijer, född 20 februari 1843 i Helsingfors, död där 31 oktober 1910, var en finländsk arkitekt.

AI-förslag

Carl Theodor Höijer, född 20 februari 1843 i Helsingfors, död där 31 oktober 1910, var en finländsk arkitekt. Hans fader, Henrik Höijer, var hemma från Sverige och hade slagit sig ned i Helsingfors som en mycket anlitad spegelfabrikant, medan hans mor, Maria Govisa Selenius, var från Borgå och härstammade från en österbottnisk släkt. Redan som barn visade Höijer anlag för teckning och ritning, vilket ledde till att han kom att utbilda sig till arkitekt.

Höijer studerade vid den tekniska realskolan i Helsingfors och fortsatte därefter sin utbildning i Stockholm under arkitekten F. V. Scholander vid Konstakademin, där han arbetade under fem år fyllda av möda, försakelser men också gott humör. Efter sina studier återvände han till Helsingfors 1868, där han snabbt gjorde karriär som en av stadens mest eftertraktade arkitekter. Bland hans mest kända verk finns Ateneum, Hotel Kämp och frivilliga brandkårens hus. Höijer anses ha bidragit avsevärt till Helsingfors stadsbild med sina byggnader, som ofta präglas av rik dekorering och användning av fasadtegel utan puts.

Vid sidan av sitt yrke som arkitekt var Höijer även lärare i frihandsteckning och linjalritning samt engagerad i stadens offentliga liv som stadsfullmäktige, i stadens nämnd för arbetarangelägenheter, som medlem av folkskoledirektionen och kyrkorådet. Han var gift med Augusta Vilhelmina Rosén från Stockholm och fadern till en son som blev skeppsbyggnadsingenjör.

Höijer var känd för sitt goda rykte som arbetsledare, en hänsynsfull karaktär mot både förmän och arbetare, samt en djupgående förståelse för den praktiska sidan av arkitekturyrket. Hans omfattande verk och engagemang i Helsingfors stad och dess utveckling gör honom till en av de mest framstående arkitekterna i Finlands historia.