Bruno V. Nordberg

Författare: C. E. Holmberg

Utdrag ur Finlandssvenska tekniker I, sidorna 67-88

Bruno V. Nordberg.

En av de finlandssvenska tekniker, som i ett främmande land nått en framstående ställning, är innehavaren av The Nordberg Manufacturing Company i Milwaukee, ingenjören Bruno Nordberg. Hans livshistoria visar på ett glädjande vis hur ihärdigt arbete krönes med framgång.

Bruno Nordberg är född i Helsingfors den 11 april 1857. Hans fader var kaptenen C. V. Nordberg och hans moder Doris Hintze. Då Bruno Nordberg var ungefär ett år gammal flyttade hans föräldrar till Björneborg, varest han tillbragte sin barndom och erhöll sin första skolundervisning. Då han, 16 år gammal, utdimitterades från högre elementarskolan och var färdig för gymnasiet, skickades han till Helsingfors och inskrevs i Svenska lyceet. Ehuru han hade ganska goda förkunskaper vid sitt inträde i lyceet voro hans framsteg där icke vidare lysande. Detta var delvis beroende på undervisningsmetoderna, delvis på lärarnas kvalitet och mycket på det förhållandet att Nordberg i hög grad intresserade sig för ämnen, som icke voro upptagna på lyceets undervisningsprogram. Han var i hög grad intresserad av naturvetenskaperna, geologi och botanik samt speciellt fysik och kemi. Ur Miiller-Pouillets fysik översatte han delarna om mekanik, optik och värme, samt förvärvade sig på egen hand preliminära kunskaper i oorganisk kemi.

Detta erfordrade betydligt arbete och de övriga studierna blevo på grund härav lidande. Nordberg utmärkte sig emellertid i latin och — teologi. Orsaken till att han begynte studera teologi är ej bekant, men i själva verket förvärvade han sig grundliga insikter i ämnet, isynnerhet i kyrkohistoria. Vid ett tillfälle företog han sig att för läraren i ämnet bevisa att alla ledare och heliga män i den tidiga romerska kyrkan voro omvända hedniska präster, som hade antagit den kristna tron vid en tid, då tron på de gamla gudarna höll på att försvinna och prästerna förlorade sina inkomster. Alla kyrkans dogmer voro uppställda av dessa hednapräster i syfte att de skulle få bibehålla den makt de alltid haft över mänskligheten. Han ansåg sig hava anfört avgörande bevis för denna åsikt — men blev till följd härav av läraren ansedd som ett svart får.

Nordbergs kunskaper i latin berodde till stor del på det intresse med vilket han läst Kneiden på originalspråket. Han kunde utantill en stor del av detta diktverk och uppfattade på grund av språkkännedomen även poesin däri.

På samma sätt studerade han Ciceros orationer.

Vid denna tid lärde Nordberg även känna Bellman och ansågs av alla sina kamrater såsom en expert på Fredmans epistlar — såväl orden som musiken.

Allt efter som tiden gick blev det emellertid allt mer och mer klart för Nordberg att hans håg stod till tekniska studier, och år 1875 inskrevs han vid Polytekniska skolan med avsikt att bliva maskinbyggare.

I det stora hela var han illa förberedd för tekniska studier, isynnerhet voro hans matematiska kunskaper bristfälliga, men med entusiasm och ihärdighet tog han upp sitt nya arbete. Han gjorde snart goda framsteg och förvärvade sig speciellt av professor Kolster goda grunder inom det område av ingenjörvetenskaperna, åt vilket han senare skulle egna sig helt. Speciellt intresserade honom ångmaskiners konstruktion. I biblioteket råkade han komma över ett arbete av Uhland-Tollhausen om Corliss maskiner. Däri beskrevs mycket ingående de olika mekanismer, som uppfunnits av Geo. H. Corliss, och dessa studerade Nordberg mycket grundligt, t.o.m. uppgjorde han själv olika ritningar till ventilrörelser enligt Corliss principer. Han hyste den största beundran för Corliss arbete och hoppades endast att en gång bliva i tillfälle att se en maskin enligt hans typ i arbete. Att Nordberg i senare år skulle bliva den främste, som arbetade i Corliss fotspår och att han faktiskt skulle komma i beröring med de män, som hade varit pionierer i Corliss verkstäder, därom kunde Nordberg sannolikt icke drömma.

Under studietiden deltog Nordberg icke mycket i kamratlivet. Detta berodde väl delvis på att hans ekonomiska förhållanden uteslöto alla onödiga utgifter, men huvudsakligast på att hans studier togo allt hans intresse. Dock voro några av studiekamraterna hans intima vänner och njöto ofta en hel afton av hans Fredmans epistlar — och ett glas öl. Såväl Fredmans epistlar, som ölet fingo dock vika om någon teknisk fråga kom på tapeten. Efter avslutade studier vid Polytekniska skolan år 1879 begav sig Nordberg omedelbart till Förenta staterna. Han hade några släktingar därstädes och hade den inrotade övertygelsen, att han endast där skulle erhålla den nödiga praktiken. Han slog sig först ner i Buffalo N. Y., varest han även hade en släkting, men stannade där endast några månader, under vilka han arbetade i Eake Erie Railroads verkstäder. I början av år 1880 lämnade Nordberg Buffalo och begav sig till Milwaukee, varest han hoppades få arbete vid Chicago, Milwaukee & S:t Paul järnvägens verkstäder på grund av rekommendationer från sina första arbetsgivare. Han kunde emellertid icke omedelbart erhålla arbete, men anmodades att vänta något. Under väntetiden inspekterades staden och påträffades bl. a. de stora verkstäder, som ägdes av E. P. Allis C:o, vilka gjorde ett sådant intryck på Nordberg, att han begav sig till denna firmas kontor och anhöll att få arbete i dess maskinverkstad. Vid denna tid kunde Nordberg ännu icke tala engelska, men redde sig med tyska, så att han kunde göra sig förstådd. Milwaukee var vid denna tid en fullkomligt tysk stad och chefen för ritkontoret, med vilken Nordberg kom i beröring, var en schweizare. Ingen plats var emellertid ledig, varken i verkstaden eller gjuteriet. Nordberg nämnde då att han hade teknisk högskoleutbildning, men väntade icke att kunna erhålla anställning på konstruktionsbyrån. Till hans stora tillfredsställelse lyckades detta emellertid ehuru till en början endast för att kalkera ritningar. Han begynte detta arbete följande morgon, och så snart han blev närmare bekant med förhållandena, fann han att han, alldeles av en slump, hade funnit just det arbete, vilket han hade drömt om vid Polytekniska skolan, ty The Allis C:o hade begynt bygga Corlissmaskiner och var den enda fabrik i western, som vid denna tid byggde sådana maskiner. De hade sysselsatt sig härmed två år, då Nordberg blev anställd vid firman. Chef ingenjören, Mr Edwin Reynolds, hade förut varit chefingenjör vid firman Geo. H. Corliss, varje verkmästare och ett flertal av arbetarna hade även varit hos Corliss. Ägaren, Mr E. P. Allis, var en stor och i alla avseenden betydande man. Han var icke ingenjör, men en dugande affärsman, framstående organisatör och politiker. Han satte sin stolthet i sitt arbete och kallade sina verkstäder Reliance Works – pålitlighetsverkstäderna – och så länge han levde tillsåg han att detta icke var ett tomt namn utan att verkstäderna förtjänade det­ samma. Hans tillverkningar blevo därför även berömda över hela Amerika.

Då Nordberg begynte arbeta hos The Allis U:o var firman sysselsatt med utarbetandet av standardtyper för sina maskiner. Ritningarna uppgjordes av personer, som arbetat hos Corliss. Nordberg hade till en början endast att kalkera. Vid denna tid voro blåtryck ännu icke använda och kalkerna begagnades i verkstäderna, under det originalen bevarades på kontoret. För speciella arbeten utfördes endast skizzer, mer eller mindre kompletta, oftast endast några linjer på en bit smutsigt papper, med några förtydligande ord antecknade bredvid skizzen. Huvudsaken var endast, att giva idén åt arbetaren och att få arbetet gjort. Man ansåg på denna tid det vara ekonomiskt att spara på kostnaderna för ritningsarbetena så mycket som möjligt. Av ritaren fordrades, att han skulle få arbetet utfört och ofta hade ingenjören att följa arbetet dag och natt tills detsamma var utfört. Nordberg sysselsattes till en början med arbeten för verkstadens utrustning, kranar och dylikt samt med olika slags andra konstruktiva arbeten, som gåvo honom full sysselsättning. Han hade varit ungefär sex månader hos The Allis C:o då bolaget erhöll beställning på en stor vertikal blästermaskin för en Bessemeranläggning i Joliet. Bolaget anställde en särskild konstruktör från Pennsylvania för att uppgöra ritningar för densamma. Konstruktören kom, men stannade endast några dagar. Han kom nämligen i en controvers med bolagets chef ingenjör och lämnade i hast hela företaget. Nordberg anhöll då, att få uppgöra ifrågavarande ritningar, och efter en lång överläggning emellan chef ingenjören och chefen för ritkontoret bifölls Nordbergs anhållan. Uppgörandet av ritningarna till denna blästermaskin var i själva verket Nordbergs första arbete som konstruktör. Han införde här några nya detaljer, vilka senare hava blivit standardanordningar vid maskiner av denna typ. Nordberg hade att följa med utförandet av maskinen i verkstaden och sändes sedan att montera densamma. Han blev senare förste konstruktör hos bolaget och ombetroddes med utförandet av alla arbeten med undantag av bolagets horisontala ångmaskiner. Denna anställning innehade Nordberg under tio år, under vilken tid han utförde flere typer av pumpmaskiner för vattenledningar, blästermaskiner, luftkompressorer etc. Maskiner utförda av The Allis C:o blevo bekanta över hela landet. Småningom upptog bolaget tillverkningen av alla slag av tunga maskiner, och icke endast konstruerandet av desamma, utan även utförandet av försök och experiment med sådana övervakades av Nordberg. Det är klart att han härigenom erhöll en utomordentligt värdefull praktisk utbildning. År 1885 erhöll bolaget en första order på en lyftmaskin för en koppargruva.Denna typ av maskiner intresserade Nordberg kanske mera än några andra, som han dittills konstruerat, emedan han insåg möjligheten av att införa en mängd förbättringar vid densamma. För The Allis C:o konstruerade Nordberg sedermera ett stort antal lyft­maskiner och har sedan dess beständigt intresserat sig för införandet av förbättringar å dylika.

Nordberg bibehöll sin anställning vid The Allis C:o ända till dess Mr E. P. Allis avled. Han hade då arbetat hos denna firma tio år, och dessa år voro uppfyllda av strängt arbete. Han hade ingen ledighet under hela denna tid. Då han icke var sysselsatt med firmans angelägenheter studerade han och kompletterade mycket, som han hade lärt sig vid Polytekniska skolan, och upptog även studiet av nya ämnen. Vid slutet av den tid han var anställd i bolagets tjänst engagerades av firman Mr C. M. Conradson. Han var specialist inom produktions­området och ett geni. Han införde förbättrade metoder i verkstäderna varigenom stora besparingar i arbete erhölls. Han förblev emellertid icke länge i bolagets tjänst och några större resultat av hans arbete vunnos ej heller.

Orsaken härtill var att bolagets maskiner icke voro konstruerade för massproduktion. Firman tvekade inför de utgifter, som skulle erfordras för omställandet av verkstaden för en snabb produktion. För Nordberg voro Conradsons idéer en uppenbarelse. Han insåg huru det bleve möjligt att bygga Corlissmaskiner mycket bättre och billigare än The Allis Company gjorde det, och detta förde honom på tanken att börja bygga dylika maskiner vid en egen verkstad. Efter Mr Allis död voro förhållandena vid bolaget ej heller mera så angenäma, som de varit under hans tid. Det utomordentligt goda sam­arbetet, som hade ägt rum under det han var i spetsen för firman begynte hastigt slappas och Nordberg kände sig ej mera såsom hemma i affären. Detta, och hans ovan nämnda önskan, att tillämpa moderna ideer i maskin­byggnad, gjorde att han lämnade The Allis Company’s tjänst år 1890.

Nordberg hade uppfunnit och patenterat en ångmaskinsregulator, med tillhjälp av vilken man med lätt­het och hastigt kunde transformera en vanlig slidmaskin till en automatisk »cut off» maskin, d. v. s. regulatorn verkade på expansionsanordningen, som var en huvud­del av densamma. Med tillhjälp av några vänner bildade Nordberg ett bolag, The Nordberg Manufacturing Company, vars första uppgift var tillverkning av denna regu­lator. Det nya bolagets kapital var litet, så att det startade i en mycket anspråkslös omfattning. Före starten hade emellertid Nordberg utarbetat ritningar till en serie regulatorer och alla de redskap och maskiner, som voro erforderliga för deras ekonomiska tillverkning.

Tredje våningen i en liten fabriksbyggnad hyrdes med värme och kraft och utrustades med nödiga borrmaski­ner, svarvar o.s.v. samt med speciella anordningar för snabbfabrikation. Den första tiden var arbetsstyrkan endast sex man. En verkmästare och en affärsföreståndare ledde företaget. Affären var ännu för liten för att Nordberg skulle kunnat ägna sig enbart åt densamma, och dessutom förefanns icke behov av en ingenjör för ledan­det av arbetet, då det endast gällde att tillverka och sälja regulatorer. Nordberg hade därför blott att i allmänhet övervaka företaget.

Redan från början arbetade The Nordberg Manufacturing Company med mycket stor framgång och i själva verket var efterfrågan på firmans regulatorer större än dess leveransförmåga. Bolagets agenter arbetade emot provision så att de direkta försäljningsomkostnaderna voro mycket små. Fabrikens regula­torer såldes och installerades snart över hela landet, speciellt vid sågar och valsverk. För att kunna motsvara den allt mera ökade efterfrågan måste verkstaden utvidgas och flere arbetare anställas.

Tillverkningen av dessa regulatorer visade sig vara en mycket lönande affär, och då bolagets agenter, kommo i beröring med ägare av ångmaskiner överallt i landet, blev regulator­affären ett medel att befordra den framtida ångmaskin­tillverkningen, på vilken Nordberg allt fortfarande riktade sin uppmärksamhet. Konstruktionsritningar för en ny typ av Corlissmaskiner utarbetades av honom, varvid alla detaljer voro sådana, att de kunde tillverkas enligt de moderna metoderna.

Vid denna tid fanns i Milwaukee en firma, sysselsatt med byggandet av såg­verk. Då dess ägare fingo höra att Nordberg utarbe­tade en ny Corlissmaskin anhöllo de om att få bygga dylika för sina sågar. För att få sin maskin avprovad sam­tyckte Nordberg härtill ehuru firman icke ägde en för ångmaskinbyggnad lämplig installation. Under ett års tid byggde den Nordbergs Corlissmaskin, men då dess utrustning icke var lämplig för byggande av ångmaski­ner blev företaget icke ekonomiskt lönande.The Nordberg Manufacturing Company beslöt därför att själv uppställa en verkstad för byggandet av ångmaskiner, varjämte regulatorer fortfarande skulle tillverkas.

I Milwaukee fanns då en övergiven anläggning, som tillhörde en av bryggerifirmorna i staden, en solid byggnad i tre våningar, belägen i centrum av fabriksstadsdelen. Denna byggnad upphyrdes, jämte därvarande ångpanna och en Corlissmaskin. Byggnaden måste delvis ombyggas för att bliva lämplig för en maskinbyggnadsverkstad — gårdsplanen övertäckas för att erhålla monteringsrum, arbetsmaskiner anskaffas och uppställas. Allt detta medförde stora kostnader, och den behållning bolaget haft på regulatortillverkningen åtgick härtill nästan helt och hållet. Då det därför icke blev möjligt att utan skuldsättning omedelbart anskaffa all den installation, som var behövlig för att enligt de uppgjorda planerna bygga Corlissmaskiner, beslöts att uppskjuta till framtiden uppställandet av den fullständiga installation, som behövdes för snabbtillverkningen och i stället upptaga tillverkningen av specialmaskiner, vattenverkspumpar, luftkompressorer och blästermaskiner.

I samband härmed konstruerade Nordberg en ny typ ångmaskiner med jämvikts-“poppet”-ventiler. Redan från början erhöll den nya verkstaden fullt upp med beställningar och arbetade med stor framgång. De många maskiner, som byggdes, arbetade synnerligen ekonomiskt, vilket gav företaget ett gott namn. En av de första vattenverkspumpar, som byggdes för staden Washington, är avbildad i tidskriften Engineering, Volym. EXII sid. 766 och 815. År 1893 var högkonjunktur inom gruvdriften i Förenta staterna och speciellt inom koppargruvorna. The Nordberg Manufacturing Company upptog då tillverkningen av Corlissmaskiner och inrättade en mycket effektiv installation för detta ändamål. Även startade de byggandet av lyftmaskiner, vid vilka Nordberg införde många förbättringar. Småningom blev tillverkningen av alla slags kraftmaskiner för gruvor bolagets främsta specialitet. Sålunda byggde firman maskinerna för de djupa koppargruvorna vid Lake Superiar. Flere av dessa voro mycket stora maskiner, särskilt lyftmaskinerna. Bl. a. byggdes för The Tamarack Mine två lyftmaskiner för 6,000 fots djup. En sådan lyftmaskin vägde 1 miljon engelska skålpund och hade en trumma av 25 fots diameter, vägande 300,000 skålpund. Lyfthastigheten var en engelsk mil i minuten. I själva verket voro dessa de kraftigaste lyftmaskiner, som dittills utförts, arbetande i det djupaste schakt på jorden.

Småningom levererade The Nordberg Manufacturing Company ångkraftanläggningar till alla koppargruvor i Norra och Södra Amerika, många ångmaskiner till guldgruvorna i Transvaal — och bl. a. även några luftkompressorer till Grängesbergs gruvor och till Gellivare i Sverige.

År 1900 blevo de dittills använda maskinverkstäderna för små för att kunna tillgodose den allt mera ökade efterfrågan på de nordbergska maskinerna, och nya och rymligare verkstäder måste byggas. För att få tillräckligt utrymme blev det nödigt att söka en tomtplats utanför staden, och en lämplig dylik erhölls just vid Milwaukees södra gräns. Det erfordrades ett år för att uppföra de nya verkstäderna, vilka gjordes i alla avseenden moderna. Bl. a. förefunnos icke några transmissionsaxlar för drivandet av arbetsmaskinerna. Varje arbetsmaskin var försedd med en individuell elektrisk motor. Detta var då en nyhet, och The Nordberg Manufacturing Company var den första firma i Amerika, som införde denna anordning. Ändamålet härmed var att man kunde när som helst arrangera om arbetsmaskinerna eller med största lätthet utvidga anläggningen, då varje arbetsredskap med sin oberoende elektriska motor kunde flyttas utan att vid byggnaden fästade axlar, drivhjul etc. måste tagas i betraktande. Den nya verkstaden var anlagd så att den kunde förstoras i alla riktningar utan att det i verkstaden pågående arbetet behövde störas. Allt var dessutom tilltaget i stor skala, rymligt och ljust, själva maskinverkstaden 60 fot bred, monteringsverkstaden 80 fot bred, modellmagasinet i fem våningar, gjuteriet genast från början så stort, att detsamma kunde motsvara fabrikens behov vid slutlig, fullständig utbyggnad. Byggandet av moderna verkstäder är emellertid icke ett företag som omedelbart samlar guld i ägarens fickor, och The Nordberg Manufacturing Company uttömde härvid nästan alla sina resurser.

Affärens allt mer och mer ökade utveckling fordrade emellertid större verkstäder, och de måste byggas. Firman hade emellertid redan då praktiskt taget monopol på ångmaskiner för gruvdrift och speciellt för lyftmaskiner. Den apterade Corlissmaskiner till alla de ändamål, för vilka ångmaskiner kunde användas, och voro fullt sysselsatta. Bl. a. byggdes den största luftkompressorn i U. S. A. hos firman.Då kriget år 1914 utbröt blev maskinverkstäderna i Förenta staterna överhopade med beställningar från Europa och försummade därför marknaden i det egna landet. The Nordberg Manufacturing Company antog emellertid inte en enda utländsk beställning utan ägnade sig helt åt hemlandet och arbetade med stor framgång. Då slutligen Förenta staterna började deltaga i kriget och kom i behov av ångfartyg, beställdes hos Nordberg ett antal 1,500 hästkrafters, tripleexpansions-marinmaskiner. Leveransen skulle ske så snart som möjligt. Med en arbetsstyrka av 600 man byggde Nordberg 6—8 av dessa i månaden. Detta var en mycket aktningsvärd prestation, isynnerhet som vid verkstaden samtidigt byggdes en mängd andra slag av maskiner, bl.a. två vätgaskompressorer för 100 atm. tryck, utförda enligt nya ideer av Nordberg själv, apparater för heliumtillverkning osv. Sammanlagt utfördes 120 stycken av de ovannämnda marinmaskinerna. jämvikts-“poppet”-ventil

År 1914 började Nordberg även bygga en ny typ ångmaskiner med hög hastighet och för lågtrycksöverhettad ånga. Han började vid denna tid inse att användningen av Corliss-maskiner begränsades genom att höga ångtryck och överhettad ånga allt mer och mer började begagnas, och Corlissmaskinerna kunde således inte med framgång upptaga konkurrensen. Nordberg började även konstruera och utföra Dieselmotorer.

Efter kriget avstannade all utveckling i koppargruvorna på grund av valutaförhållandena. Tyskland hade förr varit den bästa avnämaren av koppar, men efter kriget kunde endast litet eller intet dit exporteras. Detta tvingade The Nordberg Manufacturing Company att se sig om efter nya avsättningsområden för sina maskiner och de hittade ett sådant vid valsverken i Pittsburghdistriktet, dit de snart hade levererat ett fyrtiotal stora ångmaskiner, varibland två maskiner om 15,000 hästkrafter vardera. Det torde vara de kraftigaste ångmaskiner som överhuvudtaget blivit byggda i Amerika. För närvarande har The Nordberg Manufacturing Company bl.a. specialiserat sig på byggandet av dieselmotorer.

Ett flertal av de av Nordberg konstruerade maskinerna har väckt stor uppmärksamhet bland ingenjörer i Förenta staterna, speciellt därför att med dem den högsta ekonomiska effekt uppnåtts. Bland dessa kan uppräknas följande, som närmare beskrivs i den tekniska litteraturen: Pumpmaskiner för Wildwood vattenverk; luftkompressorer för Champion Copper Co; Lyftmaskiner för Quincy Mining Co.

Övr sistnämnda maskinerna, de största som hittills blivit utförda, finns beskrivna i Engineering CXII pag. 565— 628—694—752, där även redogörs för en mängd detaljer av hissarna, varav framgår hur invecklade maskiner dessa moderna lyftverk är. Av särskilt intresse är det pneumatiska systemet och de convertibla maskinerna vid Anacondagruvorna, såväl genom de nya ideer, som Nordberg här tillämpade, som genom att dessa anläggningar är de största och mest betydande, som han överhuvudtaget utfört. Anaconda koppargruvor ligger vid Butte Montana i Klippbergen och täcker ett område av 2 miles i kvadrat. Gruvorna är mycket rika på koppar och ger även lite silver och guld. De är nära 3,000 fot djupa och försedda med mycket kraftiga lyftverk, avsedda att lyfta en last på 10 ton malm, utom låda och linor. Metoden vid lyftning är den att fulla laster lyfts mycket snabbt under en timme eller par timmars tid. Lyftningen sker “i balans” dvs. den tömda lådan går nedåt, då den fulla går uppåt. Då lådan — “the skip” — väger ungefär hälften eller mer av den last som lyfts, är lyftmaskinens arbete betydligt mindre än vad det vore om man arbetade “utan balans”. Emellertid finner maskinisterna det ofta bekvämt, att hålla den ena av trummorna med bromsarna och med den andra trumman lyfta en obalanserad last. Det arbete, som då krävs för att lyfta 10 ton på den korta tid, som förekommer där, stiger till över 2,000 hästkrafter. Vid balanserad lyftning krävs i medeltal per lyftning 200 hästkrafter och om hela arbetet fördelades över 24 timmar endast 80 hästkrafter. Gruvbolaget ägde två vattenverk och hade för avsikt att installera elektrisk drivkraft för sina lyftmaskiner. De ovan anförda siffrorna visar emellertid hur oregelbunden och variabel den belastning är, med vilken de elektriska maskinerna, som skulle driva lyftverken, skulle ha att arbeta. Flera elektrotekniska firmor anmodades att uppgöra förslag till anläggningen, men måste ge upp alla försök. Tio lyftmaskiner skulle drivas med elektriska motorer. Tillräcklig kraft erhölls från vattenfallen för medelbelastning, men då utan tvekan spetsbelastning vid flera lyftverk kunde samtidigt förekomma, och då ingen praktisk utväg att magasinera kraft kunde föreslås, gav elektroteknikerna upp.

Nordberg erhöll då i uppdrag att lösa problemet. Efter utförliga försök vid gruvorna och mycket arbete kunde han uppgöra ett kraftdiagram för de kombinerade 27 gruvschakten. Då alla gruvor använda komprimerad luft för att driva bergborrarna och andra maskiner nere i djupen, beslöt Nordberg att använda komprimerad luft såsom kraftmagasin, så att alla maskiner vid gruvorna skulle drivas med komprimerad luft. De elektriska motorerna skulle driva luftkompressorerna. Gruvbolaget stipulerade att alla spetsar på den elektriska strömmen absolut skulle undvikas.

I flera gruvor nedsänktes även sprängsten för fyllande av hålrum. Vanligen absorberades den negativa lästen i dessa fall genom bromsning, vilket i många fall upphettade bromsklossarna, så att man var tvungen att med ångtryck hålla tillbaka lyftmaskinen. Detta var ett mycket extravagant tillvägagående vid de höga kolpris, som betalas i Montana. Vid startandet av en hiss erfordras en betydlig energi för att accelerera densamma från noll till full hastighet och vid nedfirande måste praktiskt taget samma energi upptagas av bromsarna.

För att motsvara dessa förhållanden konstruerade Nordberg en »convertabel maskin», d. v. s. en maskin, som antingen kan utföra positivt arbete vid variation från noll till full kraft eller utföra negativt arbete genom att komprimera en luftvolym. Med tillhjälp av en Corliss mekanism på ventilerna, manövrerad med en enkel hävstång, var det möjligt att med denna convertabla maskin variera kraften från full positiv kraft till + 0 och från + 0 till full negativ kraft.

De gamla cylindrarna avlägsnades från lyftmaskinerna och utbyttes mot convertabla cylindrar. Dessa hade en betydlig storlek, eller 34” diameter och 72” slaglängd. De skulle arbeta med 90 skålpunds lufttryck, vilket även var det lämpliga för drivandet av borrar och andra maskiner.

På grund av den mycket variabla belastningen på lyftverken skulle en enorm magasinering av komprimerad luft erfordras. Dittills hade det varit brukligt vid magasinering av komprimerad luft att helt enkelt uppställa stora reservoirer, förenade med rör, från vilka reservoirer luften kunde strömma till motorerna och i vilka trycket skulle falla, då åtgången var större än tillströmningen, och stiga, då mera luft pumpades in än vad som behövdes av motorerna. Ett visst fall av trycket var då tillåtet, vilket bestämde storleken av reservoirerna. Om Nordberg hade använt denna metod - med konstant volym och variabelt luftreservoirers innehåll blivit så enormt stora, att idén att använda komprimerad luft varit outförbar på grund av kostnaden för reservoirerna.

Denna svårighet övervanns genom att magasinera luften i reservoirer i bottnen förbundna med en vattenpelare, som matades från en vattenreservoir, placerad högre upp i bergen, högt nog att i luftreservoirerna framställa ett tryck av 90 skålpund per kvadrattum. Det är klart att man genom denna metod kunde använda luftreservoirens hela innehåll utan att märkbart reducera lufttrycket. Då mindre luftmängd togs av lyftmaskinerna än som levererades av kompressorerna, pressades vattnet ut från reservoirerna och in i högt belägna vattenbehållare, och å andra sidan, då lyftmaskinerna använde mera luft än kompressorerna levererade, strömmade vattnet in i luftreservoirerna. Luftreservoarerna hade en rymd av 70,000 kubikfot och vattenreservoaren, som hade 100 fots diameter, hade naturligtvis samma rymd. Kompressorerna, till antalet sex, varje med 1,200 hästkrafter, drevs med tillhjälp av synkrona motorer. Då den variabla belastningen erfordrade, att ett större eller mindre antal kompressorer var i gång under de olika skiftena och att därför en kompressor behövde startas mer eller mindre ofta och därigenom åsamkade det elektriska systemet mer eller mindre allvarliga spetsar, införde Nordberg en anordning varigenom kompressorn kunde överföras till en motor vid startningen och under denna tid drivas med luft från reservoirerna. I princip var detta samma anordning, som vid lyftmaskinerna.

Byggandet av Anacondaanläggningarna väckte en formlig sensation bland ingenjörer, men också en ogynnsam kritik, som föranledde Anacondabolaget att endast medgiva uppställandet av en lyftmaskin och en kompressor förr än systemet visat sig motsvara fordringarna. Nordberg utförde då personligen de erforderliga försöken och dessa utföll glänsande.

Samma dag som dessa försök utfördes vid Butte Montana hölls ett sammanträde av The Society of Mining engineers i Salt Lake City, Utah. De elektrotekniska bolagen, som förutsåg att Anacondas luftkompressorsystem i framtiden skulle bli en farlig konkurrent till de elektriska lyftverken, som de vid denna tid försökte få införda vid gruvorna, hade flera representanter vid detta möte, vilka gjorde sitt bästa att övertyga gruvingenjörerna att Nordbergs luftsystem var dåraktigt och inte kunde arbeta framgångsrikt.Just då en representant för The General Electric Company vid mötet höll ett andragande och framhöll att luftinstallationen, aldrig skulle införas vid Anacondagruvorna, och påvisade att hela planen var opraktisk och omöjlig, kom ett telegram till Societeten från direktören vid Anacondagruvorna, att luftinstallationen vid utförda försök visat sig arbeta med storartad framgång och att den omedelbart skulle införas i full utsträckning. Talaren avbröts av att telegrammet upplästes — och andragandet blev aldrig slutfört.

Utförandet av hela installationen, som sålunda beslutits, tog en tid av ett år. Densamma har visat sig i alla avseenden motsvara förväntningarna, och ingen enda detalj av den komplicerade mekanismen har behöft ändras. Det är med berättigad stolthet Nordberg kan se på denna anläggning, såsom nämnt det största ingenjörverk han utfört. Detsamma finnes beskrivet i flera tekniska tidskrifter. Senare har Nordberg utfört tre andra dylika anläggningar, två i Förenta staterna och en i Canada.

Skulle alla de stora maskinella anläggningar, som Nordberg konstruerat och utfört, uppräknas, bleve detta en lång lista. Dock bör ännu en nämnas, nämligen de stora turbinpumparna för staden New Orleans, vilkas uppgift är att klara staden från vatten under häftiga regn eller läckage i de skyddsdammar, som är uppförda mot Mississippifloden.

New Orleans är nämligen beläget lägre än flodytan. Nordberg utförde här 12 turbinpumpar, varje med en kapacitet av 37,500 kubikfot i minuten, drivna med elektricitet. Vid avprovningen visade sig pumparna arbeta med en mycket hög effektivitet. Om storleken av dessa pumpar kan man få en föreställning av att in- och utloppsrören har 144 tums diameter. Omedelbart före kriget ingick en förfrågan från Holländska regeringen om ett dylikt aggregat för Holland — men underhandlingarna avbröts genom kriget och har sedan dess ej upptagits.

Såsom av det ovananförda framgår är historien om The Nordbergs Manufacturing Company också Nordbergs historia. Denna fabrik har varit hans livs intresse. Han har planerat och byggt dess verkstäder, konstruerat och utfört maskinerna, utarbetat ritningarna även i små detaljer, han har lett bolagets affärsverksamhet och personligen underhandlat med alla dessa gruvbolag, som infört hans maskiner. Det måste ha varit ett hårt arbete — men också intressant.

I sitt privata liv har Nordberg levat mycket tillbakadraget. Han har studerat mycket, både matematik och tekniska vetenskaper, och alltid hållit sig väl underrättad om teknikens nyaste framsteg. Under det första året i Milwaukee bodde han allena, sedermera erhöll han en god kamrat och bolagist i den tyske ingenjören Ernst Rein, likasom Nordberg anställd hos The Allis Company. Senare kom flera finländare till Milwaukee: Theodor Sederholm, Ulrik Malin, Daniel Heikel och Paul Richter, småningom ett helt »bolag», som levde lyckligt och väl tillsamman, tills småningom den ena efter den andra bortflyttade till annan ort.

Sedan Nordberg ingått giftermål med sin kusin, Helena Hintze, beslöt han sig definitivt för att kvarstanna i Amerika och uppgiva sin ursprungliga plan att återvända till hemlandet. I detta äktenskap föddes två söner, av vilka den ena avled redan vid 4 års ålder och den andra numera är verkställande direktör vid The Nordberg Manufacturing Company. Han är specialist på Dieselmotorer — och på honom kommer nu firmans framtid att bero.

Den intensiva verksamhet Nordberg utövat sedan han kom över till Amerika har inte givit honom tid till ferier. Under de femton första åren av sin vistelse därstädes hade han inte en dags ledighet, ja han säger sig inte ens ha haft behov av någon ledighet, så absorberade hans arbete allt hans intresse. Det är på detta hängivna intresse för sin uppgift den framskjutna ställning han nu intager grundar sig.

Först när organisationen av The Nordberg Manufacturing Company var fullt genomförd tog Nordberg sina första ferier, två veckor. Redan i sin ungdom i Finland intresserad för segelsport har han senare alltid under sina ferier jämte sin fru, sin son och några vänner kryssat på Lake Michigan och småningom undersökt alla delar av denna stora sjö med dess många vackra öar, härliga stränder och omväxlande scenerier.

Efter 28 års oavbruten vistelse i Amerika blev Nordberg år 1907 i tillfälle att göra en första tur till Europa. Denna resa gjorde han på uppdrag av flera gruvbolag och för att studera elektriskt drivna lyftverk för gruvor, vilka just vid denna tid införts i Tyskland. Efter en mycket intressant resa genom Ruhr och Schlesien besökte Nordberg även hemlandet och sin hemstad Björneborg, där han tillbragte ett par veckor. År 1914 besökte Nordberg ånyo Europa, denna gång speciellt Belgien. Senaste år var Nordberg åter jämte sin fru i hemlandet, men hade olyckan att vid ankomsten till Åbo bliva allvarligt sjuk, varvid han på ett sjukhus därstädes måste undergå en farlig operation.Hans hälsa har sedan dess ej varit fullt tillfredsställande. Med sin oerhörda arbetslust lider han av att ej såsom förr kunna arbeta oavbrutet. Men då han drager sig tillbaka från ledningen av sin affär och lämnar åt andra att fortsätta vad han började, kan han se tillbaka på ett väl utfört arbete — den största glädje som väl kan beskäras en människa.

Bland hedersbetygelser, som kommit Nordberg till del, kan anföras, att han redan 1891 tilldelats guldmedalj för nyttiga uppfinningar av franska akademin, och i juni detta är utnämndes han till Doctor of Engineering vid universitetet i Michigan. Men högre än alla personliga hedersbetygelser skattar Nordberg det goda namn och det anseende The Nordberg Manufacturing Company vunnit.

Vårt land har allt skäl att vara stolt över denna sin son.

C. E. Holmberg.

NER & Wikidata

LOC

MSR

ORG

PRS

TME

WRK

Wikipedia

• https://en.wikipedia.org/wiki/Bruno_V._Nordberg
• https://fi.wikipedia.org/wiki/Bruno_V._Nordberg
• https://sv.wikipedia.org/wiki/Bruno_V._Nordberg

Wikipedia: en

Original

Bruno V. Nordberg, (April 11, 1857 – October 30, 1924) was a Finnish Swedish engineer that emigrated to the United States and founded the Nordberg Manufacturing Company.Nordberg was born in Turku. He studied from 1875 to 1879 at the Polytechnical School (Finnish: Polyteknillinen koulu, Swedish: Polytekniska skolan) in Helsinki, Finland (later Helsinki University of Technology).After his studies, he emigrated to the United States in 1880 and started working at the E. P. Allis Company in Milwaukee. He founded his own company, the Bruno V. Nordberg Company, in 1886. The company manufactured a cutoff governor for steam engines Nordberg had invented. In 1890, it moved to a larger facility under the Nordberg Manufacturing Company name.Nordberg died at his home in Milwaukee after an illness of two years in 1924.

AI-förslag

Bruno V. Nordberg, (April 11, 1857 – October 30, 1924) was a Finnish-Swedish engineer who emigrated to the United States and founded the Nordberg Manufacturing Company. Nordberg was born in Helsingfors (now Helsinki), Finland. His father was captain C. V. Nordberg, and his mother was Doris Hintze. When about one year old, he moved with his parents to Björneborg (now Pori), where he spent his childhood and received his early education. Upon completing education at the higher elementar school at the age of 16 and readying himself for gymnasiet, he was sent to Helsingfors to enroll in the Svenska lyceet. Despite his average performance at the lyceet, Nordberg had a keen interest in sciences, including geology, botany, especially physics, and chemistry, which he studied on his own by translating parts of Müller-Pouillets’ physics texts and teaching himself preliminary knowledge in inorganic chemistry.

Nordberg showed exceptional proficiency in Latin and surprisingly in theology, often challenging his teachers with unconventional theories about the early Roman church. In 1875, he enrolled at the Polytekniska Skolan (Polytechnic School, now part of Aalto University) in Helsinki, aiming to become a mechanical engineer. Despite his initial lack of preparation in technical subjects, especially mathematics, his enthusiasm and persistence paid off as he made significant progress during his studies, particularly interested in the construction of steam engines and the works of Geo. H. Corliss.

After graduating in 1879, Nordberg moved to the United States, where he first settled in Buffalo, New York, briefly working for the Lake Erie Railroad’s workshops before moving to Milwaukee in early 1880. Unable to immediately find work, he eventually joined the E. P. Allis Company thanks to his initiative and linguistic skills in German, given Milwaukee’s predominantly German-speaking environment at the time. Working initially as a draughtsman, he soon found himself deeply involved in the construction of Corliss engines, which he had admired since his student days. Nordberg became a leading designer at the company, innovating in the design and construction of various machines, including pump machines for waterworks and blast engines.

In 1890, after a decade with the E.P. Allis Company and following the death of E.P. Allis, Nordberg left to start his own venture. He founded The Nordberg Manufacturing Company, focusing initially on producing a patented steam engine regulator. The business swiftly expanded into the manufacture of diverse heavy machinery, becoming particularly renowned for its mining equipment, providing machinery to mines across the Americas and even in Transvaal and Sweden.

Nordberg’s dedication and innovative engineering contributed significantly to the mining and mechanical manufacturing industries. Despite never taking a day off in his first fifteen years in the US and dedicating himself fully to his work, Nordberg enjoyed sailing on Lake Michigan during his later years, sharing his passion for the outdoors with his family and friends.

Nordberg’s contributions were recognized when he was awarded a gold medal for useful inventions by the French academy in 1891, and in June of the year, he passed, he was posthumously awarded an honorary doctorate in Engineering by the University of Michigan. Bruno V. Nordberg’s legacy is commemorated through the continual success and industry respect garnered by The Nordberg Manufacturing Company.

Nordberg died after a two-year illness at his home in Milwaukee in 1924, leaving behind a legacy of innovation and determination.

Wikipedia: fi

Original

Bruno Victor Nordberg (11. huhtikuuta 1858 Helsinki – 30. lokakuuta 1924 Milwaukee, Wisconsin, Yhdysvallat) oli amerikansuomalainen kaivosinsinööri ja teollisuusyrittäjä, joka perusti Yhdysvaltojen Milwaukeehin Nordberg Manufacturing Companyn vuonna 1884. Höyrykoneita, kaivosnostureita, dieselmoottoreita ja ilmakompressoreja valmistanut yritys myytiin Rex ChainBelt -yritykselle 1970, mutta yrityksen perustajan nimeä kantavat yhä vuodesta 1989 suomalaisen Metso Oyj:n omistuksessa olleet Nordberg-kivenmurskaimet.Nordberg valmistui insinööriksi 1878 Helsingissä ja lähti siirtolaiseksi Pohjois-Amerikkaan. Hän teki ensin sekalaisia töitä New Yorkin Buffalossa, muutti Wisconsinin osavaltion Milwaukeehin ja pääsi pian Edward P. Allis Companyn pumppujen ja höyrykoneiden suunnittelijaksi. Hän alkoi tehdä ja patentoida erilaisia parannuksia höyrykoneisiin, mutta kun työnantaja Allis ei innostunut hänen keksimästään höyrykoneen säätöventtiilistä, päätti Nordberg perustaa Milwaukeehin oman konepajayrityksensä nimeltä The Nordberg Manufacturing Company.Nordbergin yritys tuli pian tunnetuksi monista höyrykonetekniikan innovaatioistaan sekä kaivoksiin suunnitelluista erittäin tehokkaista malminnostolaitteista, jotka paransivat merkittävästi kilpailukykyä. Mississippijoen yläjuoksun siipirataslaivoihin asennettujen Nordberg-höyrykoneiden sanotaan kestäneen pidempään kuin itse laivat: uusi laiva saatettiin rakentaa vanhan koneen ympärille.Ensimmäisen maailmansodan jälkeen höyryvoima alkoi korvautua polttomoottoreilla, ja Nordbergin yritys toi Yhdysvaltojen markkinoille siihen asti tehokkaimmat dieselmoottorit.Bruno Nordberg kuoli 1924, mutta hänen ainoa poikansa Victor (1884–1946) jatkoi yrityksen johdossa. Vuonna 1925 yritys toi markkinoille sarjan rautatien kunnossapitokoneita. Nordbergin kivenmurskaimet saivat alkunsa 1928, kun yritys osti Symonsin murskainliiketoiminnan.Ennätyssuuri Nordbergin kaivosnosturi on restauroituna Michiganin suomalaisalueella Hancockissa sijaitsevassa Quincyn kaivosmuseossa. Vuonna 1984 American History Museum Yhdysvaltojen pääkaupungissa Washingtonissa piti näyttelyn Bruno V. Nordbergin elämästä ja saavutuksista.

AI-förslag

Bruno Victor Nordberg (11. huhtikuuta 1857 Helsinki – 30. lokakuuta 1924 Milwaukee, Wisconsin, Yhdysvallat) oli suomalais-amerikkalainen teknikko, insinööri ja teollisuusyrittäjä, joka perusti Yhdysvaltojen Milwaukeehin Nordberg Manufacturing Companyn vuonna 1890. Yhtiö valmisti höyrykoneita, pumppuja, kaivosnostureita, dieselmoottoreita ja ilmakompressoreita. Yritys myytiin Rex ChainBelt -yritykselle 1970, mutta Nordbergin perustajan nimeä kantavat tuotteet ovat säilyttäneet tunnustetun maineensa tähän päivään saakka. Erityisesti Nordberg-kivenmurskaimet ovat tunnettuja, jotka vuodesta 1989 ovat olleet suomalaisen Metso Oyj:n omistuksessa.

Nordberg valmistui insinööriksi Polyteknisestä koulusta Helsingissä vuonna 1879 ja lähti siirtolaiseksi Pohjois-Amerikkaan tämän jälkeen. Hän teki ensin sekalaisia töitä New Yorkin Buffalossa, muutti Wisconsinin osavaltion Milwaukeehin ja pääsi pian Edward P. Allis Companyn suunnittelijaksi, jossa hän työskenteli monenlaisissa projekteissa, muun muassa höyrykoneiden ja pumppujen suunnittelijana. Nordbergin erityinen kiinnostus Corliss-höyrykoneisiin johti hänet lopulta irtautumaan Edward P. Allis Companystä ja perustamaan oman yrityksen, The Nordberg Manufacturing Company.

Nordbergin suunnittelutyö ja innovaatiot, erityisesti hänen kehittämänsä höyrykoneen säätöventtiili ja regulaattorit, johtivat moniin patentteihin ja keksintöihin, jotka paransivat erityisesti kaivosnosturien ja muun raskaan teollisuuslaitteiston tehokkuutta ja luotettavuutta. Yhtiö tuli siten pian tunnetuksi näistä innovaatioistaan sekä erittäin tehokkaista kaivosnostolaitteistaan.

Ensimmäisen maailmansodan jälkeen, kun höyryvoima alkoi korvautua polttomoottoreilla, Nordbergin yritys oli johtavassa asemassa myös dieselmoottoritekniikan saralla Yhdysvalloissa, tuoden markkinoille tuolloin tehokkaimpina pidetyt dieselmoottorit.

Bruno Nordberg kuoli 1924, mutta hänen perintönsä ja innovaationsa elävät edelleen. Hänen ainoa poikansa, Victor (1884–1946) jatkoi yrityksen johdossa ja vei perheyritystä eteenpäin. Vuonna 1925 yritys laajensi toimintaansa murskaustekniikan alueelle, ostamalla Symonsin murskainliiketoiminnan ja aloittaen kivenmurskainten valmistuksen. Nämä murskaimet ovat myöhemmin saavuttaneet maailmanlaajuisen maineen teollisuuskäytössään.

Ennätyssuuria Nordbergin kaivosnostureita on restauroituna nähtävissä eri museoissa, esimerkiksi Michiganin suomalaisalueella Hancockissa sijaitsevassa Quincyn kaivosmuseossa. Vuonna 1984 American History Museum Washingtonissa järjesti näyttelyn, joka kunnioitti Bruno V. Nordbergin elämää ja saavutuksia.

Wikipedia: sv

Original

Bruno V. Nordberg, född den 11 april 1857 i Helsingfors, död 30 oktober 1924 i Milwaukee, var en amerikanfinlandssvensk ingenjör och företagsledare som utförde sin karriär i USA där han grundade den framgångsrika Nordberg Manufacturing Company(en).Nordberg växte upp i Björneborg, men gick gymnasiet vid Svenska lyceet i Helsingfors. År 1875 inskrevs han vid Polytekniska skolan med avsikt att bli maskinbyggare. Under studierna intresserade han sig för Corliss ångmaskin.

Efter avslutade studier vid Polytekniska skolan år 1879 begav sig Nordberg omedelbart till Buffalo N. Y. i Förenta staterna. 1880 begav han sig till Milwaukee, där han fick anställning vid E. P. Allis Company - som var den enda fabrik i western, som vid denna tid byggde Corlissmaskiner som Nordberg intresserat sig för vid studierna.

Nordberg lämnade The Allis Company’s tjänst år 1890 och grundade The Nordberg Manufacturing Com­pany. Nordberg hade uppfunnit och patenterat en ångmaskinsregulator som han började tillverka. Senare upptog företaget tillverkningen av Corlissmaskiner och inrättade en mycket effektiv installation för detta ändamål. Marknadsläget var gynnsamt för företaget framgång. Firman utvecklades till att i praktiken ha monopol på ångmaskiner för gruvdrift och speciellt för lyftmaski­ner.

Bland hedersbetygelser, som kommit Nordberg till del, kan nämnas, att han redan 1891 tilldelades guldmedalj för nyttiga uppfinningar av franska akademin, och senare utnämndes till Doctor of Engineering vid Universitetet i Michigan.

Nordbergs fader var kaptenen C.V. Nordberg och hans moder Doris Hintze. Sedan Nordberg infick giftermål med sin kusin, Helena Hintze, beslöt han sig för att kvarstanna i Ame­rika och uppgiva sin ursprungliga plan att återvända till hemlandet. I äktenskap föddes två söner, av vilka den ena avled redan vid 4 års ålder och den andra blev verkställande direktör vid The Nordberg Manufacturing Company.

AI-förslag

Bruno V. Nordberg, född den 11 april 1857 i Helsingfors, död den 30 oktober 1924 i Milwaukee, var en amerikanfinlandssvensk ingenjör och företagsledare som utförde sin karriär i USA där han grundade den framgångsrika Nordberg Manufacturing Company. Nordberg växte upp i Björneborg och gick gymnasiet vid Svenska lyceet i Helsingfors. Trots att hans studieprestationer vid lyceet inte var lysande på grund av ett starkt individuellt intresse för naturvetenskaperna, fysik och kemi, inskrev han sig 1875 vid Polytekniska skolan i avsikt att bli maskinbyggare. Under studierna utvecklade han ett intresse för Corliss ångmaskin.

Efter avslutade studier vid den Polytekniska skolan år 1879, begav sig Nordberg omedelbart till Buffalo, N.Y., i Förenta staterna. År 1880 begav han sig till Milwaukee, där han efter vissa inledande svårigheter fick anställning vid E. P. Allis Company – som var den enda fabrik i västern, som vid denna tid byggde Corlissmaskiner som Nordberg hade intresserat sig för under sina studier.

Nordberg lämnade The Allis Company’s tjänst år 1890 och grundade The Nordberg Manufacturing Company. Han hade uppfunnit och patenterat en ångmaskinsregulator, som blev företagets första framgångsrika produkt. Företaget utvidgade sedan sin verksamhet till tillverkning av Corlissmaskiner och inrättade en mycket effektiv installation för detta ändamål. Företaget utvecklades till att ha ett praktiskt tagit monopol på ångmaskiner för gruvdrift, speciellt för lyftmaskiner, vilket bidrog till dess framgång och expansion.

Bland de hedersbetygelser, som kommit Nordberg till del, kan nämnas, att han redan 1891 tilldelades en guldmedalj för nyttiga uppfinningar av den franska akademin, och han senare utnämndes till Doctor of Engineering vid Universitetet i Michigan.

Nordberg växte upp som son till kaptenen C. V. Nordberg och Doris Hintze. Efter att ha ingått äktenskap med sin kusin, Helena Hintze, beslöt han sig för att kvarstanna i Amerika och uppgav sin ursprungliga plan att återvända till hemlandet. Från äktenskapet kom två söner; den äldre avled vid 4 års ålder, medan den yngre, som följde i sin fars fotspår inom engineering, blev verkställande direktör vid The Nordberg Manufacturing Company.